Då var man där, på andra sidan livet.
Igångsättningen blev aldrig av. På lördag morgon fick jag stora skälvan och efter lite extra undersökningar av lille William i magen så beslöts det att vänta och se. Vilket vi gjorde.
Hur det hela gick till går att läsa i ”bloggen-för-släktingar-runt-om-i-landet” http://iglatjarn.blogg.se/william och inte här, som är ska ska förbli en stuteriblogg.
Och på stuterifronten är det för övrigt lugnt, som sig bör den här årstiden. Haly rids, Saigon grejas med ganska mycket nu och fölen börjar göra sig redo för avvänjning. Någon gång i mitten av januari flyttar Gazette norrut.
Sen börjar liksom året om igen med tidiga betäckningar och vår i luften.
Fast först väntar julen. Snart bara 4 veckor kvar.
Det gick oförskämt bra för Haly och Alva på tävlingen föresten som går att läsa på framsidan. Det var ju Clear Round bedömningen så ingen placering, men om det varit det hade de vunnit bägge sina klasser samt blivit Klubbmästare. 66,2% i LB och 63,7% i LA som för övrigt var deras debut är inte illa. Dessutom med flera åttor i protokollet bla på svårigheten förvänd galopp. Grattis grattis och puss på mulen på Halybailey.
Vi säger Grattis till Lilla G en dag försent som igår kl 15 sharp blev 4 år gammal.
Sista inlägget på denna sidan av livet.
Imorgon ska Liten titta ut efter en högst ofrivillig och motvillig men planerad igångsättning pga minskade fosterrörelser, och Haly och Alva ska ut och tävla igen. Håll tummarna för oss allihopa.
Nu har det varit ett par dystra inlägg men allt är inte mulet på himlen. Haly och hans ryttare Alva – ett namn som varit mycket jobbigt att koppla ihop med vardagen – har hittat varandra riktigt bra och de var i helgen på väg på sin tredje tävling tillsammans och så äntligen satt den, placeringen! De gick upp ett snäpp och startade nu en LB:1 och red ihop 64,14% vilket räckte till den fjärdeplats. Grattis grattis! Nu blir det en start till, har inte riktigt bestämt vilken klass/klasser ännu men sen får det nog bli ett litet uppehåll under vintern då tyvärr säsongen slutar tidigt inom dressyrsporten.
Fölisarna växer så det knakar och är inte längre föl utan snarare långbenta rangliga ynglingar. Det börjar snart dra ihop sig för avvänjning för Gazette som redan hunnit bli 5 månader. Samson ligger en månad efter så han får vänta lite till. Förmodligen gör vi som vi brukar, och använder oss av en lite äldre kompis under avvänjningen. Som oftast tycks vi alltid ha en åring som man kan använda som lekkompis i den ena stora fölboxen. Gwylfah har fått våra avvänjningskompis till Samarah, Spike har fått vara kompis till Glen och nu får nog Saigon vara kompis till först Gazette och sedan Samson. Det fungerar ypperligt bra att ha två unghästar i samma fölbox nattetid under avvänjning. De äter glatt ur samma krubba även om man hänger fram fler krubbor. Kanske mest naturligt också då vi nyttjar oss av mamma-föl-krubba, dvs en ganska låg men långsmal krubba. Det gör att två hästar med lätthet kan ha sina huvuden nere samtidigt. Fölen tycks alltid föredra att äta tillsammans framför att äta ur varsinn krubba. De får dessutom stå och klia manke med varandra nattetid istället för att söka mammans tröst och det är aldrig några oroliga föl som vill spränga boxdörren på morgonen. Vi har kört detta systemet i flera år och det fungerar mycket bra.
Vinter kom tidigt i år, känns det som.
Vaknade härom fredagen upp till ett kritvitt Tyresö och fann det väldigt spännande att efter ett par timmar – under vilt snöande av lappvantar – sätta sig i bilen med sommartofflor och åka de 4 km till barnmorskan. Kunde inte riktigt strunta i den tiden kände jag. och tja, fram kom jag. Hemresan var destu värre som inkluderade både bambi på hal is i nerförsbacke och vågrätt bredställ över en trottoar.
Fick en lite deja vu från 2002 när vi tidigt en lördag morgon skulle åka till vetlanda med Grynet för att göra Rikskvalitetsfinalen i gångarter och fann att Lexbydal var täckt av 3 dm snö… Minns inte datumet i huvudet men det var någon gång i mitten av oktober. Vi valde då att stanna hemma då det inte fanns mycket annat att välja på. Hade inte lust att riskera vare sig oss själva eller Grynet oavsett hur roligt det än hade varit att vara i final. Då reglerna var mycket hårdare då och det var mycket svårare att ta sig till final än vad det är idag.
Men men, vi vet ju redan att vi har sveriges finaste ponny, eller hur 😉
Ödmjukhet är en dygd, eller var säger man. Hupps!
Usch detta inlägg har legat och gnagt i huvudet under många månader nu men jag har aldrig riktigt fått styrka nog att få ner det i skrift. Men jag vill heller inte låta det gå obemärkt förbi för våran hoffe Gårdvarens II Xtas till vardags ”Alva” var en så kär vän att vi absolut måste hedra henne en sista gång även i denna blogg.
Onsdagen den 30 Juni så rycktes hon mycket hastigt och dramatiskt bort i en fruktansvärd olycka där jag låter detaljerna utebli. Vår enda tröst är att det förmodligen gick fort då hon låg och sov när det hände.
Det blev mycket chockartat för oss allihopa. Ingen hade väntat sig att hon skulle försvinna från oss i så unga år. Hon var bara 5 år. Full av livsglädje och bus och älskade att vara med husse Anders på jobbet och åka lastbil runt om i sverige. Hon vaktade gården här hemma och var tuff när det gällde och jordens största kelgris däremellan.
Hon blev den andra hunden i rad som hastigt gått bort i en olycka så man börjar undra vilken förbannelse som vilar över oss egentligen. Vår andra stackars hund Milou är nu ensam kvar för andra gången och det var förmodligen lika jobbigt för henne i början. Hundar sörjer på ett speciellt sätt precis som vi gör. Hon har inte heller varit sig själv under sommaren men nu när hösten kommit och vardagens rutiner infunnit sig så har även hon kommit till ro. Hon är gammal nu så vi får njuta av henne så lång tid det är kvar. Någon ny hund i familjen blir det inte. Milou ska få avsluta själv hos oss först.
Sov så gott kära Alva på kullen där du har utsikt över gården, precis där du gillade att ligga och vakta. Lek och ha det roligt med Raffa i himlen. Jag är övertygad om att ni två har mycket roligt tillsammans
2010 har varit ett hemskt år. På kort tid i våras avled två av våra vänner, en i sjukdom och en hastigt i en MC-olycka, med bara ett par veckors mellanrum. Alva omkom inte långt därefter i sin olycka, sen skrämde Saigon livet ur oss med sin plötsliga blockhälta och nu senast kastade Grynet sitt föl. Hoppas året är slut snart och att 2011 bara kan bli bättre.
Givetvis har 2010 haft sina ljusa stunder också, många sådana. Men i stunder av sorg blir det det svarta och sorgliga det som tar över och det måste få lov att göra det ibland så att man kan bearbeta det och gå vidare.
Både far och Son har varit ute i helgen som var, enligt vad jag redan skvallrat om på framsidan.
I söder så var Haly och Alva i MARK och tävlade en dressyr LC:2. Första gången dom var ute tillsammans. Första gången Haly var ute på över ett år och dessförinnan hade han inte varit ute på en säkert 4 år någonting så man åker ju och tar det för vad det är. Men dom var jätteduktiga bägge två. Tyvärr fick Haly soppatorsk inne på banan och tappade all bjudning utan ville nog mest gå ut till dom andra hästarna igen. Men Alva red jätteduktigt och dom lyckades iallafall bli belönade med fina 183p vilket är 65,357% och dom låg länge länge inom placering, tills dom sista ryttarna puttade ut dom. Surt surt men ändå en jättefin debut! Segraren hade 191p så det var verkligen små marginaler i toppstriden.
Nu blir det hem och träna på det som brast litegrann och så blir det nytt försök om ett par veckor.
I norr så var det Emma och Wille som var ute igen på banorna och sopade rent 🙂
DM i fälttävlan för ponny i Södermanlands län stod på schemat och det stiliga ekipaget gjorde det dom gör bäst, talar om var skåpet ska stå! 68% i dressyren och en felfri banhoppning banade väg för en bra placering och när terrängen var avklarad med ynka en sekund ifrån idealtiden slutade dom med en Silver-medalj hängade runt halsen! Så himla duktiga ni är!! Stort grattis till både Alva och Emma som rider så bra!
Betyder inte Barna Börd utan Borde Blogga.
Visst är det många Borden här i livet? Så himla skönt. Räknar ner på jobbet nu, bara 6 veckor kvar sen blir det hela 14 månader ”ledigt”! På gott och ont. Hoppas jag inte klättrar på väggarna efter ett tag bara.
Nu har det hänt lite grejer på hästfronten igen. Övervägande positiva saker. Till att börja med kom S-flocken hem ifrån sitt sommarbete. Summer brunstade som en ***** och stod mest vid staketet med Haly och kurtiserade. Saigon som fortfarande inte fattat att hon är stor flicka nu och ska klara sig själv stod såklart med till Halys stora ilska.
Han brukar inte ha några issues med fölen överhuvudtaget men gällande Saigon så har han en nagel i ögat till henne. Helt enligt naturen. När stofölen är tillräckligt gamla ska dom bort ifrån flocken för att hitta egna flockar. En hingst i frihet betäcker aldrig sina egna döttrar. Haly har den instinkten väldigt stark och har jagat runt på stackars Saigon halva försommaren innan dom åkte på bete. Nu var hon tillbaka igen och hans ilska desto större. Det tillsmammans med att hans fru tokbrunstade gjorde inte livet lätt för honom.
Så på måndag eftermiddag när Madde kommer från jobbet går Saigon på tre ben. Observera att dom alltid gått i separata hagar. Men vi såg att handtaget in till Halys hage var lite sträckt, det var päls på tråden och Saigon hade bitfläckar över hela rumpan samt avskavd päls på ryggen. Genast trodde vi att hon hade kommit in till honom och så hade han jagat henne halt.
När hältan inte gick över över natten utan snarare blev värre, så började både jag och Madde misstänka att det rörde sig om en fraktur. Jag har varit med om att ta bort en häst tidigare pga hovbensfraktur och Saigon hade exakt samma rörelsemönster/beteende. Det bokades tid på Åby till dagen därpå och vi gjorde oss beredda på att plocka bort henne. Men väl där efter lite klämmande och petande så konstateras det ”bara” en stor och aggresiv hovböld. Jag tror vi blev fågelholkar bägge två. Enligt vetten så var det nog bara ren slump som gjorde att hon till slut reagerade på den och blev blockhalt över dagen. Förmodligen hade hon kommit i kläm vid grinden när Haly och Summer stod och flirtade och kom in till honom (som då gick i grushage) och har väl reagerat på stenarna mot sulan, då hon bara gått på gräs hela sommaren. Vi har verkligen inte sett någon hälta överhuvudtaget utan hon är snarare mycket aktiv i hagen och busar runt med Samson och drar sina kvällsrepor. Familjen hon har bott hos är också hästmänniskor som inte heller sett någon hälta av något slag. Men han trodde att den suttit där i säkert 2 månaders tid och tryckt.
Vi nämde i samma veva att vi haft problem med att hålla hullet på henne. Hade hon varit i gott hull hade vi annars planerat att visa henne i sommar med det har varit ett helsicke, all mat bara rinner rakt igenom. Veterinären sa att hästar kan kompensera smärta med mat/energi, och att all mat kan ha gått åt till att hålla smärtan från hoven borta. Han tyckte absolut inte att hullet var några som helst bekymmer (och poängterade att hon faktiskt bara var 14 månader) utan ondgjorde sig snarare över alla feta unghästar man ser. Där fick vi oss en tankeväckare som gärna jämför våra med jämnåriga på utställningarna. Men det ska man ju såklart inte göra. Ifor på Derwen sa samma sak för några år sedan, ”Du vill ju inte ha feta barn, det ses som ett samhällsproblem, men unghästarna, dom göder man minsann utan betänkelse bakom”.
Och nog är det rätt så.
När jag gick på Strömsholm för massa år sedan hade vi varje tisdag avsuttna lektioner i ridhuset där vi istället fick se Louise, Pontus och stipendiater rida lektioner för Sylve samtidigt som han höll lektion för oss på marken. Mycket trevlig undervisningsform. Efter varje lektion avslutade han alltid med att ställa frågan ”har du lärt dig något nytt eller gammalt idag?”
Och det är en jäkligt tankeväckande fråga. Man kan faktiskt ha kunskap som man ”glömmer bort” med åren och behöver bli påmind om ibland. Och att denna kunskap är nog lite viktig att ha kvar som att lära sig någonting nytt.
Skulle vilja svara Sylve såhär 10 år senare att när Saigon var på klinik och vi diskuterade hullet på unghästar; ja, då lärde vi oss någonting gammalt.
Ofrånkomligen. Värmen försvann sista veckan på semestern och 1 september är det officiellt höst. Hösten går i tävlingarnas tecken och det inleddes med ponny SM i dressyr härom helgen då Spikes ägare Ellen Goiting gjorde den strålande bedriften på sin mycket fina ponny Stenbroåsens Carlos, att lyckas ta sig till söndagens final och slutade totalt 6:a. Inte illa att debutera regionalt och sluta 6:a i SM samma år. Fantastiskt roligt, stort Grattis! Hoppas att Spike behåller sin potential att ta sig dit med om några år.
Lite roligt är att i A-finalen (sorry gammal vana men det heter ju inte så längre) så deltog Sissi Festival e: Derwen Prince Charming som i sin tur är e: D. Replica precis som Halys pappa/Spikes farfar Derwen Grand Surprise.
Det har ingen som helst betydelse, men är lite roligt att man får belägg för sina påståenden: cobbar kan.
Mera tävlingar blir det. Wynono är ute och rör på sig då och då, och Haly och Alva ska väl också ta sig ut och lufta hovarna litegrann om dom bägge vill. Haly har ju inte betäckt så mycket i sommar utan har mest ridits det sista så han är i fin kondition och vill dom ut och pröva lyckan på banorna så ska dom få det.
Världens bästa gullegubbe. Det spelar ingen roll vad man slänger upp för ryttare på honom så bara tufsar han och går
Summer, Samson och Saigon har haft en härlig sommar på grankullen i Lerum hos våra goda vänner. Summer är inte ombetäckt utan ska få vila i år. Hon har haft fem föl på raken och har gjort sig förtjänt av ett pausår. Sedan vill vi även tidigarelägga hennes fölning inför kommande år det är också ett av skälen till varför hon får pausa. Nästa år blir det tvärtom. Då betäcker vi henne tidigt, och när Grynet har fölat så får hon pausa. Hon har inte fått sina föl på raken på samma sätt som Summer. Men det märks att hon är lite less på att bara gå med föl. Hon är på tok för livlig för det och vill ha någonting att göra. Så hon får också ett friår och så rider vi och leker lite med henne istället.
Lilla G är förhoppningsvis dräktig med Caracas, ingen ny brunst iallafall. Spännande värre, hoppas Maria får ett riktigt fint föl efter henne!
En annan som ska föla är ju en själv, 67 dagar kvar nu. Huah.
I år var vi med på Riks som besökare vilket är värt att rekomendera! Man hinner se precis allt som händer och hänger med (nästan) i bägge ringarna samtidigt. Vi hade åkt för att det var så många cobbar anmälda och tittade främst på dom, men hann även med att spana in några mountains på morgonkvisten.
Var ju mest intresserad utav sektion C och D, framförallt D så det blev mest kort därifrån. Vid slutet av dagen satt vi mest som frågetecken och förstår inte riktigt hur bedömningen gick till. Tack gud ske lov att man inte deltog själv. Ibland var det typen som vann och ibland rörelserna, få hästar var komplett ihopsatta med både typ och rörelser och dom fick silver! Jaja, domarn dömer och man behöver inte alltid hålla med. Fördelen med att vara läktarryttare 😉
Överlag blev jag lite besviken på rörelserna i sektion D. Jag vet ju att det är show och inte tävling nu, men jag tycker det var på tok för mycket fokus på att hålla hästarnas huvuden i vädret för att visa framben, till följd av att bakbenen släpade efter istället. Få hästar, på en hand räknat, hade såpass goda grundgångarter att dom kunde visas hur många gånger som helst utan att rucka på sin gång. De allra flesta hade ”bra stunder och dåliga stunder”. Jag kanske är kräsen, men jag vill att hästen ska kunna trava en mil och ändå visa samma balanserade och goda trav. En bra grundgångart helt enkelt. Ska man kunna vinna EM i dressyr krävs mer än höga framknän vid fåtal tillfällen. Nu kanske inte alla har det som mål, men vi som avlar på ridponnyer för prestation har iallafall det i bakhuvudet. Jag ska återkomma till detta ämne lite senare…
Lite för feta ston och lite för smala unghästar var en annan liten notering. Nu låter det som att jag bara risar men det är inte alls meningen. Överlag var det mycket fina och välpresenterade hästar alla kategorier där, och vi hade ögonfröjd hela dagen.
Nästan jämt den här årstiden. Gazette är frisk och kry och full i fan. Hon är redan såld och kommer att flytta till Mari i Uppsala som har Mozart så fort Grynet känner sig trött på henne. Värmen kom ju av sig lite och brunsterna med det. Grynet är betäckt på fölbrunsten så nu är det bara att hålla tummarna. Om två veckor väntas Summer in, jag ger mig sjutton på att hon lurar oss i år också, hon släppte bäckenbanden tidigt men har inget juver ännu. Precis som när Saigon föddes 8 dagar för tidigt. Snart hamnar hon under lupp i kameran för bevakning. Jag känner mig ganska säker på att den här lilla stuteribloggen inte har så många läsare mer än dom närmast sörjande, så jag kan skicka över länken till kameran tror jag. För den som vill kika på hästarna (och är uppe sena kvällar och tidiga morgnar då hästarna är ute länge) så finns dom till beskådan på http://luda.tv/167 Den kommer bara finnas kvar ca 3 veckor till sen plockas den bort. Gratis är gott, tills det börjar kosta 😉
En tidig lördag den 5 juni så packade bilen full av pryttlar och en flytt från Stockholm till Kalv gick av stapeln för Lilla G. Min hästsejour i Stockholm är över för den här gången. Trist och det var med stort vemod man packade ihop alla saker man dragit hit under de senaste två åren men men. Det var sagt från början att hon skulle komma hit för tillväxt, visning och inridning. Nu har hon vuxit baskemig, inte bara på höjden utan även hullmässigt (!) är visad, fick sitt Diplom och lite fler titlar och inriden är hon även om jag inte hann så långt med galoppen som jag velat tack vare den kalla vintern.
Nu är det dags för ridpaus och istället dags för henne att bli mamma. Vi vill gärna ha tidiga generationsintervall i aveln så man snart ser resultat av korsningar, och därefter fortsätta att rida om det passar. Så hon är nu utleasad till Stuteri Ågården och ska dejta den här trevliga gossen:
Vallas Caracas RWD 11, e: Burhults Black Commence RWD 4 – Kilgour Welsh Monarch
En herreman som börjar bli lite till åren nu. Det känns viktigt att använda dom innan dom går bort. Aveln de senaste 10 åren har ju tagit en helt ny vändning dels i och med de nya licensieringsreglerna som ökat antalet individer/hingstar framförallt, till det dubbla. När Haly godkändes 2003 så fanns det 15 hingstar i avel, sist jag räknade var det 30. Stoantalet har iofs också ökat, men det blir svårare och svårare att se vilka linjer som fungerar och att se resultat av aveln då det används så mycket nytt hela tiden.
Vi har sedan mycket tidigt valt att avla på Derwenblod, det är ju knappast någon nyhet utan jag känner mig snarare lite tjatig. Men jag skäms inte för att upprepa mig. Med ett stuteri i ryggen med såna anor som Derwen har vill vi ännu mera hålla oss till vår röda tråd och letar därför upp dom hingstar som helt enkelt passar in bäst i ”vår bild”. Var och en är ju salig på sin tro och tur är väl det. Mångfald berikar ju.
Jag kan inte sia om hur länge Derwen kommer att finnas kvar, men faktum kvarstår ju att innehavarna blir äldre och äldre och om det finns någon arvtagare som tänker ta över vet jag inte. I Sverige kan jag räkna oss som förvaltar Derwenblodet på en hand, så vi är inte många inte.
Så, därför var Caracas ett ganska givet val då ägaren Maria också kunde tänka sig att leasa magen på Gwylfah och få ett eget föl med våra linjer, så blir det en win-win situation för alla. Caracas har ju inte fått så många ston i livet och jag törs säga att han är underskattad. Han är visad med 42p på utställning och hoppade bla fina 9-9 på Kvalitetsbedömningen som unghäst där han även joggade in 8-8-8-9 på Ridprovet.
Han har bla lämnat Vallas Ida RWD 74, Diplomsto med BIS-vinst i bagaget, A-premierad.
Caracas pappa Commence känner vi ju också sen barnsben och Madde har ju ridit honom väldigt mycket under ridkoletiden. Honom känner vi mycket väl och det är precis såna här genomtrevliga och ridbara hingstar vi vill ha i vår avel. Commence är även flerfaldigt guldbelönad Champion på utställning och har flera vinster i ridklasser. Caracas mamma Taircross Sorrel RWD21 har Avelsdiplom. Sorrel har bla lämnat Vallas Tenita som tävlat högt i dressyr och som bla har representerat Sverige i EM i dressyr 1997, med en fjärdeplats som resultat under Nina Lilja. Samma år vann dom tillsammans SM-silver i dressyr samt representerade Sverige i Lag på Nordiska Mästerskapen i Danmark med ett Silver som resultat.
Farmor heter Derwen Sioned RWD 1 och innehar ELIT. Sioned har bla lämnat Diplomstoet Burhults Black Seren RWD 44, BIS på SWF-utställning 2008.
Listan kan göras lång. Caracas har en syster på Commence sida, Vallas Iscalda, som tillsammans med Gwylfahs pappa Haly har en avkomma, Björklyckans Hella, som är bedömd med 89 på typ och överlinje. Något som vi tycker är mycket viktigt. Utan överlinje ingen ridbarhet. Hon är även bedömd hoppad med stor potential för Uno Boman.
Ser man till Gwylfahs (Diplom, Junior Champion, BIR, BIS-3) härstamning har vi först och främst Haly, som inte heller behöver någon vidare presentation. 42p på utställning, Bruksprovet 10-9-9-9, tävlad LA-dressyr. Mamma Gwyneth, flerfaldigt guldbelönad, Champion, tävlad dressyr som ungponny med 73%, kvalat till Riksfinal i gångarter. Lämnat flera guldbelönade föl och kommer A-premieras i sommar. Morfar Derwen Tennessee Express RWD 3, ELIT-premierad, flerfaldig guldbelönad Champion med BIS-vinster bla på Riks. Tävlad LA-dressyr. Tyvärr död i förtid vid blott 14 års ålder.
The list goes on.
Vi hoppas iallafall att Caracas och Gwylfah ska trivas tillsammans och ge Maria och Per ett vacker föl nästa år och helst göra om det hela en gång till och ge oss ett föl. I en perfekt värld 🙂
Tjocksmockan Gwylfah bekantar sig med sin nya kamrat, Derwen Queen Zamora e: Tireinon High Noon
Härliga cobrumpor!
Prinsen
Vacker så det förslår!
Hemma väntar vi in Summer och häromdagen badade vi till henne och ställde henne framför linsen. Stackars Summer tycks alltid hamna i skuggan av Grynet men det är inte alls meningen. Det har bara inte blivit hennes tur så att säga. Hon är iallafall i mycket fint skick och så här söt kan man vara två veckor innan fölning. Är hon inte vacker så säg! Jag älskar dräktiga ston dom ser så himla mysiga ut.
Buckswood Summer Queen e: Derwen Quartz
Avslutar med en himla söt film på Glen som jag norpat ifrån ägaren, ingen superkvalitet men det syns iallafall att han har roligt i sitt nya hem!
Nytt på hemsidan: Gazette har fått en sida, och ett fotogalleri, Nya foton på Summer i hennes galleri
PS. Jag märker att jag använder order bla väldigt ofta. Hatar uppreningar. Är det någon som kan tipsa om en bra synonym?
Jaopp, där på sidorna 58-61 så hittar men en trevlig artikel om vårt lilla stuteri skriven av Malin Eriksson med fotografier av Emelie Lindohf (http://www.lindohfsfoto.yolasite.com/).
Det var före jul som vi blev kontaktade utav tidningen där dom ville komma på ett hembesök för att prata lite cob, och för att höra hur det var att driva ett litet stuteri. Målgruppen är unga läsare och därför försökte vi hålla det på ett mycket allmänt och informativt plan. Och inte sticka under stol med att det är tufft ibland att hålla på med djur, man möter ju både framgång och motgång.
Artikeln blev iallafall mycket trevlig och det känns mycket roligt att kunna bidra – stort som smått – med att sprida information om rasen. Jag har sagt det förr och det är inte klokt, trots att cobben nu varit stamboksberättigad i sverige i 25 år är det fortfarande måånga människor som lyfter på ögonbrynen och formar munnen till ett frågetecken när man säger Welsh Cob. Det är ju världens bästa ras, både att hantera, köra, rida och leva och ha kul med. Den perfekta hästen till hela familjen.
Här kommer några små bilder av artikeln, det är nog för smått för att läsa, men vill ni läsa hela är det bara till att gå ut och köpa tidningen, till era barn såklart 😉
Iglatjärns Welsh Cob 