Lite roligt också

Nu har det varit ett par dystra inlägg men allt är inte mulet på himlen. Haly och hans ryttare Alva – ett namn som varit mycket jobbigt att koppla ihop med vardagen – har hittat varandra riktigt bra och de var i helgen på väg på sin tredje tävling tillsammans och så äntligen satt den, placeringen! De gick upp ett snäpp och startade nu en LB:1 och red ihop 64,14% vilket räckte till den fjärdeplats. Grattis grattis! Nu blir det en start till, har inte riktigt bestämt vilken klass/klasser ännu men sen får det nog bli ett litet uppehåll under vintern då tyvärr säsongen slutar tidigt inom dressyrsporten.

Fölisarna växer så det knakar och är inte längre föl utan snarare långbenta rangliga ynglingar. Det börjar snart dra ihop sig för avvänjning för Gazette som redan hunnit bli 5 månader. Samson ligger en månad efter så han får vänta lite till. Förmodligen gör vi som vi brukar, och använder oss av en lite äldre kompis under avvänjningen. Som oftast tycks vi alltid ha en åring som man kan använda som lekkompis i den ena stora fölboxen. Gwylfah har fått våra avvänjningskompis till Samarah, Spike har fått vara kompis till Glen och nu får nog Saigon vara kompis till först Gazette och sedan Samson. Det fungerar ypperligt bra att ha två unghästar i samma fölbox nattetid under avvänjning. De äter glatt ur samma krubba även om man hänger fram fler krubbor. Kanske mest naturligt också då vi nyttjar oss av mamma-föl-krubba, dvs en ganska låg men långsmal krubba. Det gör att två hästar med lätthet kan ha sina huvuden nere samtidigt. Fölen tycks alltid föredra att äta tillsammans framför att äta ur varsinn krubba. De får dessutom stå och klia manke med varandra nattetid istället för att söka mammans tröst och det är aldrig några oroliga föl som vill spränga boxdörren på morgonen. Vi har kört detta systemet i flera år och det fungerar mycket bra.

Vinter kom tidigt i år, känns det som.
Vaknade härom fredagen upp till ett kritvitt Tyresö och fann det väldigt spännande att efter ett par timmar – under vilt snöande av lappvantar – sätta sig i bilen med sommartofflor och åka de 4 km till barnmorskan. Kunde inte riktigt strunta i den tiden kände jag. och tja, fram kom jag. Hemresan var destu värre som inkluderade både bambi på hal is i nerförsbacke och vågrätt bredställ över en trottoar.

Fick en lite deja vu från 2002 när vi tidigt en lördag morgon skulle åka till vetlanda med Grynet för att göra Rikskvalitetsfinalen i gångarter och fann att Lexbydal var täckt av 3 dm snö… Minns inte datumet i huvudet men det var någon gång i mitten av oktober. Vi valde då att stanna hemma då det inte fanns mycket annat att välja på. Hade inte lust att riskera vare sig oss själva eller Grynet oavsett hur roligt det än hade varit att vara i final. Då reglerna var mycket hårdare då och det var mycket svårare att ta sig till final än vad det är idag.
Men men, vi vet ju redan att vi har sveriges finaste ponny, eller hur 😉
Ödmjukhet är en dygd, eller var säger man. Hupps!