Författare: iglatjarn

Fröken Bråttom

Publicerat den av iglatjarnLämna en kommentar

Borde verkligen uppdatera er, känner jag. Men har inte haft någon större lust det senaste halvåret. Sen händer det ju inte så mycket roligt på vintern heller. Eller vinter, vad är det för väder vi har egentligen? Stod häromdagen i stallet och grejade, solen värmde mot kinden och det var +12 grader ute. Den 20 november!?!?

”När jag var liten” så hade vi minsann snö på vintrarna. Och det var faktiskt inte många år sedan alls vi hade tolkningsrejs efter Alex i paddocken så snön sprutade om miniskidorna, och efteråt så gick vi in i stugvärmen och drack hett kaffe/choklad med Amarula. Det var grejer det.
Det enda som händer egentligen är med fröken Gwylfah. Eller Fröken Bråttom som är hennes nya namn. Hon måste ha fått ferrari-genen ifrån mamma Gwyneth. När man grejar med henne kan hon inte stå still utan trampar runt. Inte hysteriskt så det stör, men hon kan bara inte stå still. Går jag därifrån för att hämta sadel så börjar hon skrapa sig ner till kineserna. Enda gången hon faktiskt står helt still är när man sitter upp. Då står hon helt förstenad. Duktig flicka! Ute på tur så knallar hon på så käckt. Traven är aktiv och hon kan kommandona riktigt bra. Vi har börjat trava bommar och bara vi tar oss till ridhuset någon kväll så ska jag börja hoppa henne lite smått.

Jag tänkte pröva att göra tvärtom med galoppen nämligen. Det är svårt nog att få en samlad ridning på en vinglig unghäst, och jag vill ogärna ”gå upp en hastighet” om hästen ifråga inte går i form först. Knasigt jag vet, men jag har den fixa iden. Så nu när hon är relativt stabil i en bra unghästform i skritt och trav tänkte jag börja travhoppa henne och succesivt höja så hon landar i galopp, för då får jag ju både form och bjudning automatiskt.

Jag får återkomma med utvärdering när jag ser hur det fungerar. Kort är inte att tänka på. Det är alltid beckmörkt när jag är i stallet, och på helgerna har vi för fullt upp hemma för att jag ska få till en fotograf. Det får komma tilll våren istället.

God Jul om det inte blir några mer uppdateringar innan dess. Runt nyår kör jag den sedvanliga Nyårskrönikan, och denna gången finns det ju Massor att berätta!

Autumn Cob Sales 16-18 Oktober

Publicerat den av iglatjarnLämna en kommentar

Dags för höstens stora begivenhet, cobauktionen i Builth Wells.
Vi var 4 stycken mycket fnittriga vänner som åkte. Madde, jag, Marie och Gwydyrs ägare Veronica. Det var fantastiskt trevligt att sitta på läktaren i dagarna tre och titta på alla vackra (och mindre vackra) hästar. Jag har aldrig tidigare intresserat mig för auktionsbiten, men nu första gången jag var här så började vi alla inse efter ett tag varför alla människor åker över. Jättefina hästar som säljs till hutlöst låga priser. Man fick nästan sitta på händerna för att inte råka vinka till, då kunde man bli med häst, upptäckte vi….!

Överlag tyckte jag att kvaliteten på hästarna var förvånansvärt hög. Och mycket Derwen-blod, vilket var väldigt roligt att se. Många utav dyrgriparna hade D. Desert Express i sig. En mycket vacker hingst som använts mycket. Mycket givande tycker jag var att se så många föl samlade på samma ställe. Det var säkert 3-400 föl där och hemma i sverige hade jag kunnat vänta en livstid innan vi skulle få samma möjlighet. Man ser klar skillnad i typ och utveckling. Kan tycka att många av hästarna faktiskt Inte hade de goda grundgångarterna som våra svenska föl har. Eller så blev dom bara dåligt visade i ringen. Det var svaga både hasar och framknän, men framförallt ganska dålig skritt på hästarna. Personligen vill jag när jag avlar, sträva efter att få en 10-mässig skritt på hästen! Skit samma hur den travar, skritten är klart svårast att utveckla både naturligt och vid träning pga sin fyrtakt. Traven är den gångart som är enklast att utveckla då den bara är tvåtaktig. Sånt tänker nog inte många på men så är det. Hellre en god skritt och halvbra trav, än tvärtom. Allt går att utveckla efter hand, man väljer bara hur lätt eller svårt det ska vara.

Kom hem till sverige och granskade våra hästar intensivt, och kunde bara återigen inse att inte behöver man åka över havet för att se något vackert, våra hästar håller mycket god kvalite! Och det utan vare sig komjölk, majs eller tabasco 😉
Tack kära vänner för en mycket trevlig långhelg i fantastiskt vackra Wales!

Ska ladda upp kort så fort jag hinner. Tänk att tiden Alltid tar slut när man behöver den som mest!

Fyra damer och en herre

Publicerat den av iglatjarnLämna en kommentar

Det har varit några hektiska veckor men ska göra en sammanställning utav Halybarnens senaste bravader.

Wynono: Silverbelönad med god kritik (Berga)
Gwylfah: Guldbelönad, Junior Champion, Bäst i Ras, slutade 3:a i Best in Show! (Berga)
Athena: Silverbelönad med fin kritk (Tidaholm)
Cabina: Fölmönstrad, 89788=40p
Twin Wilma: 42p, Bäst i Ras, Reserv Best in Show! (Mantorp)

Man börjar ju bli bortskämd, vilket kanonår 2009 har varit för alla avkommor! Vilken tur att vi valde att betäcka Summer också, annars hade det ju bara blivit två föl nästa år. Vi får vara tacksamma att Haly åtminstone har betäckt många fina ston fram till idag, trenden är ju dalande. För bara några år sedan hade vi 15 hingstar i avel, idag har vi runt 30! Stona räcker inte till till alla hingstar så man får vara glad för att ha egna ston att betäcka med så det blir lite avkommor. Vill gärna kunna avkommebedöma honom när tiden är inne, och det är svårt nog ändå. Så visst får man lov att glädjas när det går bra, och man får ett kvitto på att man avlar åt rätt håll.

Liten blir stor

Publicerat den av iglatjarnLämna en kommentar

Eller små blir större.
Casablanca var iväg på Riksfinalen. Hon gjorde sitt jobb med bravur men var aningen trött. Det har ju varit en lång sommar med träning för samtliga unga ponnyer och det tär ju på dom. Inte lätt att behålla gnistan hela vägen ut. Sen nu såhär i månadsskifte september/oktober börjas det ju sätta vinterpäls också och det blir dom ju också trötta utav. Så ponnyerna gjorde ett bra jobb, några orkade hela vägen ut och några hade kroknat. Casablanca blev oplacerad. Det var 7st som blev placerade och resten blev 8:or. Resultatet finns att hitta på Ungponnygruppens hemsida. www.ungponny.se

Sen måste jag få visa lite nya bilder av Hackebackens Wynono, en ”doldis” som vi inte har sett så mycket utav sen föltiden så det var mycket positivt att få stifta bekantskap med de nya ägarna, han bor nu i Nyköping hos Emma och Eva Westberg och är Emmas nya ridhäst. Titta så fin han blivit!


Wynono, Foto: Eva Westberg ©


Wynono, Foto: Eva Westberg ©

Wynono är Halys förstfödda cobföl. Som föl fick han omdömet ”ovanligt snygg fölunge” av Kurt Larsson när mamma Aperitif stambokfördes. Nog tycker vi detsamma, partiska som vanligt :).
Wynono är ¾-bror till Gwylfah, Gwydyr och Glenfiddich och har sålunda 75% samma gener bakåt, då Aperitif och Grynet är halvsystrar genom Tennessee. Lite skojigt. Vad som är mer skojigt är att Wynono kommer till Berga den 11 oktober då jag även visar Gwylfah. Intressant att få en bedömning av honom och jättekul att få träffa honom i verkligheten. Ska ta massor av bilder.

En till som ska visas, redan till helgen är Långåsens Athena, helsyster med Casablanca. Hon visas på Skaraborgs Ponnyavelsförenings unghästutställning på söndag, domare Morgan Johnsson. Håller en tumme för henne också. Hon är inte långt bakom storasyster!

Oj oj oj!

Publicerat den av iglatjarnLämna en kommentar

Vilken ände ska man börja i. Nu har det varit aktiviteter på gång igen.
Långåsens Casablanca har haft en helt fantastisk sommar i år och inte är den slut ännu. I mitten av september åkte Karin med familj till Nossebro för att få henne bedömd på Treårstestet. Det kunde knappast ha gått bättre! 888889 exteriört och 9-10 hoppning! Det gav slutpoängen 49 i gångarter och 52 i hoppning!!! Helt otroligt roligt och fantastiskt kul för uppfödarna som matchat denna godbit så bra under alla år, från sto- och hingstval fram till idag. Det blev helt enkelt triss i Diplom för Casablanca i sommar. Först Avelsdiplom sedan dessa två. Och inte är det slut med det. Nu till helgen den 26:e på lördag är det dags för Riksfinalen i Falkenberg. Håll nu alla tummar och tår så hårt det bara går för att hon ska lyckas knipa en hyfsad placering där, vore ju kronan på verket. Men oavsett resultatet har hon redan visat sina kvaliteter gång på gång så vad mer kan man begära. Stort Grattis till alla i Casablancagänget för denna sommaren!!
Knappt har man hunnit smälta det så är det dags för vår egen uppfödning Gwylfah att komma ut i ringen. Till Enköping åkte vi en mycket solig, härlig och varm sensommardag för att visa på treårspremiering. När vi kom dit och öppnade dörren till släpet tittade hon lyckligt ut – med grimman runt halsen och nosstycket som bett i munnen. Jag bara ler och suckar för hon kan inte vara still en sekund, måste alltid sysselsätta sig med något. Jag satte fast grimman igen och så gick vi iväg för att reka läget en stund. Väl tillbaka vid transporten en stund senare ser vi på lång väg hennes huvud sticka ut ur transporten. Denna gång sitter grimman kvar på, men hon har lyckats koppla av grimskaftet så att hon stod lös. Sen hade hon ryckt ur sprinten ur bommen fram så den hade åkt åt sidan. Det var helt enkelt fritt fram att kliva ur genom dörren om hon hade velat. För att verkligen göra fri väg framåt hade hon också plockat av två lister som sitter runt lilla dörren så att den skulle vara hyfsat lätt att lyfta av….. Är det någon som vill ha en svart liten ponny!?!? Hon ger mig gråa hår……

Fast hon är förlåten allt. Resultatet kunde ju inte bli bättre. Domaren Madeleine Beckman tyckte om vad hon såg och tilldelade henne 88888=40p vilket räcker till Avelsdiplom och jag jublade nästan högt! Inte bara för att det är det första stoet vi visar, det är också Grynets första sto, och i och med detta behöver Grynet bara klämma fram en fölunge till så kan hon höjas till A. För Halys skull är det ännu mera fantastiskt. Första årgången med treåriga ston, tre har nu visats och SAMTLIGA har erhållit Avelsdiplom!!!!! Kan det bli mer otroligt!?  Så nu är det glädje i lägret och vi kan se fram emot hösten och vintern med sol i sinnet.

Gwylfah, Foto: Mikael Jansson ©
Och så stona. Som resultat utav årets säsong så väntade vi 7 föl. 6 friska föl har fötts men tyvärr så förlorade vi ju Bikinis fölunge som bara levde ett dygn. Mycket sorgligt och tyvärr baksidan med avel. För varje föl man får som är friskt och mår bra, ju närmre kommer man den där katastrof-fölningen där det skiter sig rejält. 3 ston är betäckta och som det ser ut i dagsläget är alla dräktiga. Det är halvblodsstoet Charlize e: Biggles – Gauguin de Lully som går först ut. Har inte datumet i huvudet men det är i maj någon gång tror jag. Kul att halvblodsfolk får upp ögonen för cobbar i aveln, jag är övertygad om att det blir en mycket ridbar partbred. Nummer två är Grynet. Betäckt på fölbrunst och dräktig direkt utan krångel, skönt. Nummer tre är Summer. Japp. Vi valde att betäcka i alla fall av ett par anledningar. Först för att lilla Saigon ser så himla trevlig ut så vi betvivlar inte längre hennes förmåga att nedärva sina kvaliteter till avkommorna. Sen var det ren slump egentligen. Hon fölade ca 8 dagar för tidigt. Haly skulle åka upp till Knivsta på lördagen. Men på fredagen när Saigon bara var 3 dygn gammal ställer Summer upp sig och brunstar. Det blev snabba överläggningar och okej, vi kör på. Ett språng och sen tackade Haly för sig och åkte. Tiden gick, ingen ny brunst och vi körde en höstkoll förra veckan. Dräktig med fin blåsa och hjärtslag på dygn 53. Fantastiska Summer! Ett sånt enkelt sto ska verkligen vara i avel. Kan poängtera att vi inte hade betäckt vilket sto som helst på tredje dygnet. Men Summers historia kan vi och med vetskap om alla hennes brunster och dräktigheter i ryggen så valde vi att göra såhär. Och det gick ju vägen.
Så två cobföl hos oss nästa sommar om allt går bra. Grynet mitten av maj och Summer mitten av juni. Gwylfah avslutar säsongen i år med utställning i Haninge sen blir det ridning på heltid resten av hösten.

Ha en fortsatt skön höst alla!

Välkommen hem Spike

Publicerat den av iglatjarnLämna en kommentar

Spike har idag kommit hem från sitt härliga sommarlov på Bassholmen. Vad hände med den lilla fölungen som vi lämnade där? Med hem har vi fått en unghäst ju? Hjälp vad han har vuxit över sommaren, han börjar bli stora karln.  Han ska få acklimatisera sig hemma en liten stund sedan blir det ett möte med veterinären. Han ska bli någon familjs bästa vän är vår tanke och förhoppning, och förhoppningsvis få komma ut och visa sig litegranna också. Spike är till salu så känner någon någon som söker en trevlig ridhäst så finns det en här. GOTT HEM är ett krav. Bjuder på några nytagna bilder från idag. Schamponering av man, svans och ben kommer en annan dag och då bättre foton.

September

Publicerat den av iglatjarnLämna en kommentar

Det är inte så mycket som händer nu på hästfronten. Hösten börjar infinna sig och den där höga klara luften lägger sig som en matta över staden på morgonen. Skönt tycker jag, inte för att sommaren är slut, men det innebär också att flygfän och stickande insekter försvinner och hästarnas pälsar börjar se ut som dom ska igen.

Lite smått och gott på avkommefronten.
Twin Wilma visades på Riks och blev där silverbelönad klassvinnare! Mycket roligt. Särkens Celiné visades i Kållared och fick där en bronsmedalj, hupp! Tror resultatet hade blivit annorlunda med svensk domare men så är det ibland. Liiite tråkig bedömning tycker jag på en fin häst som har framtiden för sig, men men. Oavsett är det jättenyttig träning för unghästarna att få komma ut och se sig om och känna på atmosfären på tävlingsplatser och bli lite badade och hanterade.

Engelska domare har vad jag har uppfattat en sämre tolerans emot växande unghästar. Dom ska vara färdiga i hull och utveckling annars blir det inga topp-placeringar. Jag vet inte om jag är så förtjust i den filosofin då hästar ska växa långsamt. Det tar sin tid innan rörbenen sluter sig och de allra översta ledgångarna armbåge/bogled osv stabiliserar sig inte förrän vid två års ålder, varför då göda på dom massa extra vikt att bära på? Om många av de utländska domarna hade lite mera kunskaper om djuren de dömer hade de kanske dömt på ett annat sätt.
Det var ett helt annat spår men nog så viktigt tycker jag.

Lite mera foton på Bentley och Mozart. Fina killar som verkligen börjar bli stora, hu vad tiden går.
Titta och njut, är dom inte fina?


Bentley, Foto: Åsa Johansson ©


Bentley, Foto: Åsa Johansson ©


Mozart, Foto: Mari Brolund ©


Mozart, Foto: Mari Brolund ©

Och så lilla Gwylfah

Publicerat den av iglatjarnLämna en kommentar

Gwylfah, Foto: Ann Cederlund-Fredriksson ©

Tösabiten börjar bli stor och går i skolan. Jag är ju alltid själv i stallet så bildbevisen är mycket begränsade. Hon är mycket duktig när jag tömkör och tar kommandon bra. Jag har tyvärr ingen paddock att tillgå så det blir bara grusvägar, skogen och stigar och det är ju bra och fyller en funktion i form av sidvärts och framåtbjudning osv. Men jag har svårare att runda av henne i formen när möjligheterna att gå på böjt spår är begränsade. Jag får ta det som steg två under ryttare istället. Jag fullkomligt avgudar dessa fantastiska cobbar. När jag gick på Flyinge och vi red in unghästar där så var det för all del enligt konstens tjocka bok och det var ju helt rätt, men det tog ju 8 veckor innan man överhuvudtaget kom upp på ryggen på dom, med all sadelinvänjning och liknande som skulle till innan. Väl ”privatpraktiserande” har jag en förkärlek för att göra saker och ting på mitt sätt, eller tja, jag blir mer eller mindre tvingad då jag som oftast arbetar själv. Med Gwylfah fick jag upp sadeln i juli, provade att den låg bra. Japps. Upp med sadeln på ryggen, spänna gjorden lite och så knallade vi ut på promenad. Efter ett antal hundra meter tyckte jag att vad sjutton, det är ju bara att pröva, går det så går det. Så jag började leta upp en sten att kliva upp ifrån men hittade ingen. Hmm. Jag stod och funderade lite men det var ju inte mycket att göra en grej utav så jag bara kortade tyglarna, proade lite så att hon inte skulle kliva iväg och sen 1-2-3 skyndade jag mig att kliva på ifrån stigbygeln. Gwylfah satte ut vänster ben för att parera och stod lydigt med spetsade öron blickstill. Sen var det bara till att skritta iväg. Duktig flicka! Vi skrittade väl 10-15 minuter sen fick det räcka. Hon ville trava flera gånger men där tyckte jag gränsen var nådd och höll henne i skritt. Det fick räcka. Så har vi fortsatt sen dess utan en reaktion någon gång.
Jag kanske generaliserar men så hade jag aldrig vågat göra med ett halvblod. Dom måste ju hoppa och stissa för minsta förändring. Det är därför ponnyerna ligger mig så varmt om hjärtat, dom är okomplicerade!
Snart premiering för Gwylfah, hur ska det gå tro? Jag hoppas innerligt på att domaren åtminstone ska kunna trycka upp poängen till Klass 1 men det kanske är att begära för mycket. Har jag låga förhoppningar från början så kan jag ju inte bli besviken 🙂 Nåja, allt för illa ska det väl inte gå men det vore roligt om hon kunde få 38p iallafall.

Gwylfah, Foto: Ann Cederlund-Fredriksson ©

Dom är så duktiga!

Publicerat den av iglatjarnLämna en kommentar

Förra helgen gjorde Haly och Steffi gemensam debut på tävlingsbanan. Jag satt och funderade och kom fram till att det var 2004 eller 2005 som Haly gjorde sin senaste tävling, så det är en hel del ringrost som behöver slipas bort. En LC:1 och LB:1 var målet för dagen och vi var alla mycket nöjda efteråt.
I LC:n så var Haly inte riktigt med, han hade gnäggat en del innan och sånt sätter spänning i honom så att det känns som man rider med bromsen i. Det blir mjölksyra i musklerna i förtid och då är det ju inte lätt komma till sin rätt. Men trots spändhet fick dom en mycket fin kritik med enbart superlativer och med hela fyra 8:or i protokollet! Mycket bra kämpat! Han har ju gått mestadels hemma och betäckt och vaktat sina ston så det är en stor omställning för honom att släppa avelsverksamheten och bli ridhäst igen.
Inför andra klassen var nog både häst och ryttare trötta, framförallt Steffi som kämpat så bra med honom. Det är minsann inte bara att byta från B-ponny till D-ponny sådär direkt. Det var en väldigt varm dag och luften var kvav i ridhuset. H&S red därför in, hälsade och började programet men Steffi kände att hon inte skulle orka hålla ihop honom hela programet och istället för att få en dålig ritt valde hon att vinka till domaren och tacka för sig och rida ut. Mycket strongt gjort! Man ska inte rida om det inte känns bra. Det är trots allt en hingst man sitter på och han får inte tillåtas få kontrollen en sekund. Mycket glada blev vi alla efteråt när dom fått protokollet och insett att dom inlett programmet helt lysande med 7,8,8! Jätteskoj och det var en mycket bra debut.
Ett par dagar efter blev mamma Ann-Karin uppringd av en person som studerat dom i publiken som bara ville tala om hur himla trevligt det såg ut och att dom två tillsammans skulle bli kanon när Haly blivit lite starkare och kommit igång ordentligt och Steffi fått lite mer vikt. Sånt är roligt att höra.
Knycker en bild på ekipaget, förlåt AK, men dom är så fina tillsammans!

Det här blir kanon, det är vi alla inblandade övertygade om. Nu ska dom få hösten och vintern på sig att stärka sig och fortsätta rida ihop sig tillsammans så är dom fit for fight för nya utmaningar sedan. Vi är så glada att vi hittat en familj som tar så väl hand om vår guldklimp och förvaltar honom på bästa sätt. Även om vi saknar honom litegranna. Han är ju våran prins!