Hackebackens Wynono är i full gång med sin duktiga ryttare/ägarinna Emma Westberg. Dom köpte honom som fyraåring förra sommaren och då var han inte inriden. Nu börjar han mer och mer etablera sig i lätta dressyrklasser och har även prövat på fälttävlan. Och med vilka resultat!
För ett par helger sedan kom han tvåa i en Lokal LC:2 med 65,7%. Samma dag red dom även sin livs andra LB, och även där fick dom fina procent, 65,17, blott några hundradelar ifrån att bli placerade.
Hittade det jättefina kortet på Nyköpings Ridsällskaps hemsida, fotografen må ha förlåtande för bildstölden.
Hackebackens Wynono e: Highlight – Aperitif
Nu i helgen red dom sin debut i fälttävlan, och jag tror minsann det kan ha gett blodad tand. Han fick hela 70% i dressyren och var felfri i hoppningen och ledde totalt fram till terrängen, där ett litet tidsfel på vattnet fördröjde dom. Wille tyckte nog att det var höst nu, då ska man inte bada.
Men vad gör det. Dom slutade totalt på en mycket hedrande 3:e plats och vi kan inte annat än att gratulera! Se så fina dom är.
Betyder inte Barna Börd utan Borde Blogga.
Visst är det många Borden här i livet? Så himla skönt. Räknar ner på jobbet nu, bara 6 veckor kvar sen blir det hela 14 månader ”ledigt”! På gott och ont. Hoppas jag inte klättrar på väggarna efter ett tag bara.
Nu har det hänt lite grejer på hästfronten igen. Övervägande positiva saker. Till att börja med kom S-flocken hem ifrån sitt sommarbete. Summer brunstade som en ***** och stod mest vid staketet med Haly och kurtiserade. Saigon som fortfarande inte fattat att hon är stor flicka nu och ska klara sig själv stod såklart med till Halys stora ilska.
Han brukar inte ha några issues med fölen överhuvudtaget men gällande Saigon så har han en nagel i ögat till henne. Helt enligt naturen. När stofölen är tillräckligt gamla ska dom bort ifrån flocken för att hitta egna flockar. En hingst i frihet betäcker aldrig sina egna döttrar. Haly har den instinkten väldigt stark och har jagat runt på stackars Saigon halva försommaren innan dom åkte på bete. Nu var hon tillbaka igen och hans ilska desto större. Det tillsmammans med att hans fru tokbrunstade gjorde inte livet lätt för honom.
Så på måndag eftermiddag när Madde kommer från jobbet går Saigon på tre ben. Observera att dom alltid gått i separata hagar. Men vi såg att handtaget in till Halys hage var lite sträckt, det var päls på tråden och Saigon hade bitfläckar över hela rumpan samt avskavd päls på ryggen. Genast trodde vi att hon hade kommit in till honom och så hade han jagat henne halt.
När hältan inte gick över över natten utan snarare blev värre, så började både jag och Madde misstänka att det rörde sig om en fraktur. Jag har varit med om att ta bort en häst tidigare pga hovbensfraktur och Saigon hade exakt samma rörelsemönster/beteende. Det bokades tid på Åby till dagen därpå och vi gjorde oss beredda på att plocka bort henne. Men väl där efter lite klämmande och petande så konstateras det ”bara” en stor och aggresiv hovböld. Jag tror vi blev fågelholkar bägge två. Enligt vetten så var det nog bara ren slump som gjorde att hon till slut reagerade på den och blev blockhalt över dagen. Förmodligen hade hon kommit i kläm vid grinden när Haly och Summer stod och flirtade och kom in till honom (som då gick i grushage) och har väl reagerat på stenarna mot sulan, då hon bara gått på gräs hela sommaren. Vi har verkligen inte sett någon hälta överhuvudtaget utan hon är snarare mycket aktiv i hagen och busar runt med Samson och drar sina kvällsrepor. Familjen hon har bott hos är också hästmänniskor som inte heller sett någon hälta av något slag. Men han trodde att den suttit där i säkert 2 månaders tid och tryckt.
Vi nämde i samma veva att vi haft problem med att hålla hullet på henne. Hade hon varit i gott hull hade vi annars planerat att visa henne i sommar med det har varit ett helsicke, all mat bara rinner rakt igenom. Veterinären sa att hästar kan kompensera smärta med mat/energi, och att all mat kan ha gått åt till att hålla smärtan från hoven borta. Han tyckte absolut inte att hullet var några som helst bekymmer (och poängterade att hon faktiskt bara var 14 månader) utan ondgjorde sig snarare över alla feta unghästar man ser. Där fick vi oss en tankeväckare som gärna jämför våra med jämnåriga på utställningarna. Men det ska man ju såklart inte göra. Ifor på Derwen sa samma sak för några år sedan, ”Du vill ju inte ha feta barn, det ses som ett samhällsproblem, men unghästarna, dom göder man minsann utan betänkelse bakom”.
Och nog är det rätt så.
När jag gick på Strömsholm för massa år sedan hade vi varje tisdag avsuttna lektioner i ridhuset där vi istället fick se Louise, Pontus och stipendiater rida lektioner för Sylve samtidigt som han höll lektion för oss på marken. Mycket trevlig undervisningsform. Efter varje lektion avslutade han alltid med att ställa frågan ”har du lärt dig något nytt eller gammalt idag?”
Och det är en jäkligt tankeväckande fråga. Man kan faktiskt ha kunskap som man ”glömmer bort” med åren och behöver bli påmind om ibland. Och att denna kunskap är nog lite viktig att ha kvar som att lära sig någonting nytt.
Skulle vilja svara Sylve såhär 10 år senare att när Saigon var på klinik och vi diskuterade hullet på unghästar; ja, då lärde vi oss någonting gammalt.
Ofrånkomligen. Värmen försvann sista veckan på semestern och 1 september är det officiellt höst. Hösten går i tävlingarnas tecken och det inleddes med ponny SM i dressyr härom helgen då Spikes ägare Ellen Goiting gjorde den strålande bedriften på sin mycket fina ponny Stenbroåsens Carlos, att lyckas ta sig till söndagens final och slutade totalt 6:a. Inte illa att debutera regionalt och sluta 6:a i SM samma år. Fantastiskt roligt, stort Grattis! Hoppas att Spike behåller sin potential att ta sig dit med om några år.
Lite roligt är att i A-finalen (sorry gammal vana men det heter ju inte så längre) så deltog Sissi Festival e: Derwen Prince Charming som i sin tur är e: D. Replica precis som Halys pappa/Spikes farfar Derwen Grand Surprise.
Det har ingen som helst betydelse, men är lite roligt att man får belägg för sina påståenden: cobbar kan.
Mera tävlingar blir det. Wynono är ute och rör på sig då och då, och Haly och Alva ska väl också ta sig ut och lufta hovarna litegrann om dom bägge vill. Haly har ju inte betäckt så mycket i sommar utan har mest ridits det sista så han är i fin kondition och vill dom ut och pröva lyckan på banorna så ska dom få det.
Världens bästa gullegubbe. Det spelar ingen roll vad man slänger upp för ryttare på honom så bara tufsar han och går
Summer, Samson och Saigon har haft en härlig sommar på grankullen i Lerum hos våra goda vänner. Summer är inte ombetäckt utan ska få vila i år. Hon har haft fem föl på raken och har gjort sig förtjänt av ett pausår. Sedan vill vi även tidigarelägga hennes fölning inför kommande år det är också ett av skälen till varför hon får pausa. Nästa år blir det tvärtom. Då betäcker vi henne tidigt, och när Grynet har fölat så får hon pausa. Hon har inte fått sina föl på raken på samma sätt som Summer. Men det märks att hon är lite less på att bara gå med föl. Hon är på tok för livlig för det och vill ha någonting att göra. Så hon får också ett friår och så rider vi och leker lite med henne istället.
Lilla G är förhoppningsvis dräktig med Caracas, ingen ny brunst iallafall. Spännande värre, hoppas Maria får ett riktigt fint föl efter henne!
En annan som ska föla är ju en själv, 67 dagar kvar nu. Huah.
I år var vi med på Riks som besökare vilket är värt att rekomendera! Man hinner se precis allt som händer och hänger med (nästan) i bägge ringarna samtidigt. Vi hade åkt för att det var så många cobbar anmälda och tittade främst på dom, men hann även med att spana in några mountains på morgonkvisten.
Var ju mest intresserad utav sektion C och D, framförallt D så det blev mest kort därifrån. Vid slutet av dagen satt vi mest som frågetecken och förstår inte riktigt hur bedömningen gick till. Tack gud ske lov att man inte deltog själv. Ibland var det typen som vann och ibland rörelserna, få hästar var komplett ihopsatta med både typ och rörelser och dom fick silver! Jaja, domarn dömer och man behöver inte alltid hålla med. Fördelen med att vara läktarryttare 😉
Överlag blev jag lite besviken på rörelserna i sektion D. Jag vet ju att det är show och inte tävling nu, men jag tycker det var på tok för mycket fokus på att hålla hästarnas huvuden i vädret för att visa framben, till följd av att bakbenen släpade efter istället. Få hästar, på en hand räknat, hade såpass goda grundgångarter att dom kunde visas hur många gånger som helst utan att rucka på sin gång. De allra flesta hade ”bra stunder och dåliga stunder”. Jag kanske är kräsen, men jag vill att hästen ska kunna trava en mil och ändå visa samma balanserade och goda trav. En bra grundgångart helt enkelt. Ska man kunna vinna EM i dressyr krävs mer än höga framknän vid fåtal tillfällen. Nu kanske inte alla har det som mål, men vi som avlar på ridponnyer för prestation har iallafall det i bakhuvudet. Jag ska återkomma till detta ämne lite senare…
Lite för feta ston och lite för smala unghästar var en annan liten notering. Nu låter det som att jag bara risar men det är inte alls meningen. Överlag var det mycket fina och välpresenterade hästar alla kategorier där, och vi hade ögonfröjd hela dagen.
Den 26/7 var det dags för Summer att visas på sommarpremiering och det gjorde hon med den äran. De senaste åren sedan jag flyttade till Stockholm så har ju det lilla stuteriet fått stå tillbaka en del när det kommer till visning på utställning och dylikt. Madde hinner inte göra allt själv och även om jag kan komma ner bara för visningars skull så ska det hinnas tränas häst däremellan, ja ni vet själva…
Och när vi väl känner att vi hinner lägga krut på någon att visa så har det mest blivit Grynets ungar då dom varit födda tidigare. Summer har fått stå tillbaka en del och det är ju inte alls meningen egentligen. Så i år hade vi besämt oss. Nu 17 skulle det bli hennes tur att visas för Kvalitetsbokföring.
Situationen var något komisk men det gick ändå. Madde gjorde sin första arbetsdag efter semestern och kunde absolut inte ta ledigt, så jag själv, som just nu är aningen klumpig och oföljsam pga invånare i magen, hade lite lätt ångest över att visa i ökad trav. Mikael hade nog ännu större ångest som åkte på uppgiften att hålla en sprallig Samson. Men det gick bra. Samson skötte sig över föväntan trots att det bara var andra gången han hade grimma på sig och blev ledd (!) och Mikael hajade också ganska kvickt vad det gick ut på.
Summer blev belönad med 87788=38p vilket ger Klass 1 och vi är nöjda. Vi vet att hennes kors är en brist och att hon skulle kugga på det. Däremot har hon väldigt stabila gångarter både skritt och trav, där framförallt hennes skritt är klanderfri. Den är absolut 10-mässig och därför låter vi det kompensera hennes brister, med tanke på att det är ridhästar vi vill få fram.
Alla som någon gång visat i Gräfsnäs vet att ”banan” innebär att visa både i uppförs- och nerförsbacke och därför blev det heller ingen 9 eller 10 på skritten. Dels för att jag inte orkade gå på i hennes tempo och dels för att hon inte sköt på så bra i uppförsbacken respektive trillade framåt i nerförsbacken.
Men vad gör det. Det är hur avkommorna ser ut som räknas och dom är vi mycket nöjda med.
38p är oavsett ett Klass 1 sto och hon är nu välkommen in i Kvalitetsboken.
En liten sommarhälsning ifrån en Halyson, Hackebackens Wynono damp ner i mailkorgen. Det var enbart trevlig läsning med info att han nu tävlas i både hoppning och dressyr med den äran. Han går även terräng och har bla tränat för Linda Algotsson. Han är ju fortfarande ung blott 5 år så man tar det ju därefter men likväl är det roligt att cobbarna används i sitt rätta element, nämligen under sadel. Det går så bra med Wille som han kallas att det tom kan bli tal om start i DM i fälttävlan längre fram i höst. Mycket roligt och vi håller alla tummar. Heja dig Emma!
Sommaren är utställningstider och även om jag inte gör något väsen av det här i bloggen så händer det desto mera IRL.
Halysonen Bentley har varit ute och luftat hovarna två gånger. Första gången i Bjärsjölagård på Syd-welshs utställning och andra gången i Kållared. En gång är ingen gång två gånger är en vana och den tredje har man lärt sig sägs det ju så Bentley är på god väg. I Bjärsjölagård fick han silver med fin kritik. Där var han ensam i klassen. I Kållared gick det ännu bättre. Han fick en mycket fin kritik och kom tvåa i en klass på fyra unghingstar. Han var den bäst placerade av silverhästarna. Domaren kom fram till ägaren Åsa och berättade att hade det inte varit för hans unghästöverben han har på ena frambenet så hade hon gett honom guld för han var såpass bra. Det är bara för dig Åsa att suga i dig av det bra omdömet! Engelska domare är mycket petiga med framförallt vissa detaljer och sådana veterinära avvikelser som svenska domare inte dömer ner kan vara utslagsgivande för en engelsk. Det är de små detaljerna som gör det och denna gången blev det ribba ut, men nåsta gång blir det ribba in! En mycket snygg blivande ridpartbred är han oavsett. Se och njut!
Även Wilma har varit ute på vift, inte helt oväntat. Framgångarna för henne har ju blivit en långdragen och angenäm guldsvit ända sen förra året och den startade ju i år med ett BIS i Axvalla, fortsatte med klassvinnare (99788), Youngstock Champion samt Reserv Champion sekt D i Björsjölagård i konkurrens med många fina danska cobbar och nu senaste hämtade hon hem ett välförtjänt Avelsdiplom på sommarpremieringen i Nossebro med 40p. Kan man bli annat än stolt??? Megastort grattis till alla involverade i Wilma!
Enbart några dagar över tiden den 28/6 och väldigt lägligt så passade Summer på att föla mitt på dagen när ingen var hemma ute i stora flocken i hagen. Här hade vi Tyresöfolk såklart varit nere en långhelg och hade förberett popcornbunke inför annalkande fölning, bara för att snopet åka hem på söndagkväll utan vare sig föl eller tecken i sikte. Och så ringer Madde mig på måndag eftermiddag och bara fnissar i telefon. Trodde jag skulle strypa Summer där och då! Hon måste ha någonting emot mig det var likadant när Spike föddes. Dagen efter att jag åkt hem så fölade märra.
Nåväl. Lille mannen var iallafall torr och stadig på benen så han var nog ett antal timmar gammal. Frisk och kry och vid god vigör som sig bör. Skönt det och vi är glada att supermorsan Summer återigen skött det hela så bra. Döpt till Samson efter sagan om Samson och Delilah. Och dels för att vi under många års tid varit förtjusta i en holländsk hingst vid samma namn. Det är svårt att hitta hingstnamn på S så Samson fick det bli. Han är nog den stadigaste utav Summers föl hittills som brukar vara ganska nätta som föl för att senare ta sig. Men han är rund och go med nacke och rumpa, med ett otroligt sött Derwen-huvud! Som en cob ska vara ”huvud som en kammarjungfru och rumpa som en kokerska”.
Lille prinsen hade hunnit bli 3 veckor när dessa bilder togs. Är han inte bedårande så säg. Det finns fler bilder av honom i hans galleri på hemsidan.
Nästan jämt den här årstiden. Gazette är frisk och kry och full i fan. Hon är redan såld och kommer att flytta till Mari i Uppsala som har Mozart så fort Grynet känner sig trött på henne. Värmen kom ju av sig lite och brunsterna med det. Grynet är betäckt på fölbrunsten så nu är det bara att hålla tummarna. Om två veckor väntas Summer in, jag ger mig sjutton på att hon lurar oss i år också, hon släppte bäckenbanden tidigt men har inget juver ännu. Precis som när Saigon föddes 8 dagar för tidigt. Snart hamnar hon under lupp i kameran för bevakning. Jag känner mig ganska säker på att den här lilla stuteribloggen inte har så många läsare mer än dom närmast sörjande, så jag kan skicka över länken till kameran tror jag. För den som vill kika på hästarna (och är uppe sena kvällar och tidiga morgnar då hästarna är ute länge) så finns dom till beskådan på http://luda.tv/167 Den kommer bara finnas kvar ca 3 veckor till sen plockas den bort. Gratis är gott, tills det börjar kosta 😉
En tidig lördag den 5 juni så packade bilen full av pryttlar och en flytt från Stockholm till Kalv gick av stapeln för Lilla G. Min hästsejour i Stockholm är över för den här gången. Trist och det var med stort vemod man packade ihop alla saker man dragit hit under de senaste två åren men men. Det var sagt från början att hon skulle komma hit för tillväxt, visning och inridning. Nu har hon vuxit baskemig, inte bara på höjden utan även hullmässigt (!) är visad, fick sitt Diplom och lite fler titlar och inriden är hon även om jag inte hann så långt med galoppen som jag velat tack vare den kalla vintern.
Nu är det dags för ridpaus och istället dags för henne att bli mamma. Vi vill gärna ha tidiga generationsintervall i aveln så man snart ser resultat av korsningar, och därefter fortsätta att rida om det passar. Så hon är nu utleasad till Stuteri Ågården och ska dejta den här trevliga gossen:
Vallas Caracas RWD 11, e: Burhults Black Commence RWD 4 – Kilgour Welsh Monarch
En herreman som börjar bli lite till åren nu. Det känns viktigt att använda dom innan dom går bort. Aveln de senaste 10 åren har ju tagit en helt ny vändning dels i och med de nya licensieringsreglerna som ökat antalet individer/hingstar framförallt, till det dubbla. När Haly godkändes 2003 så fanns det 15 hingstar i avel, sist jag räknade var det 30. Stoantalet har iofs också ökat, men det blir svårare och svårare att se vilka linjer som fungerar och att se resultat av aveln då det används så mycket nytt hela tiden.
Vi har sedan mycket tidigt valt att avla på Derwenblod, det är ju knappast någon nyhet utan jag känner mig snarare lite tjatig. Men jag skäms inte för att upprepa mig. Med ett stuteri i ryggen med såna anor som Derwen har vill vi ännu mera hålla oss till vår röda tråd och letar därför upp dom hingstar som helt enkelt passar in bäst i ”vår bild”. Var och en är ju salig på sin tro och tur är väl det. Mångfald berikar ju.
Jag kan inte sia om hur länge Derwen kommer att finnas kvar, men faktum kvarstår ju att innehavarna blir äldre och äldre och om det finns någon arvtagare som tänker ta över vet jag inte. I Sverige kan jag räkna oss som förvaltar Derwenblodet på en hand, så vi är inte många inte.
Så, därför var Caracas ett ganska givet val då ägaren Maria också kunde tänka sig att leasa magen på Gwylfah och få ett eget föl med våra linjer, så blir det en win-win situation för alla. Caracas har ju inte fått så många ston i livet och jag törs säga att han är underskattad. Han är visad med 42p på utställning och hoppade bla fina 9-9 på Kvalitetsbedömningen som unghäst där han även joggade in 8-8-8-9 på Ridprovet.
Han har bla lämnat Vallas Ida RWD 74, Diplomsto med BIS-vinst i bagaget, A-premierad.
Caracas pappa Commence känner vi ju också sen barnsben och Madde har ju ridit honom väldigt mycket under ridkoletiden. Honom känner vi mycket väl och det är precis såna här genomtrevliga och ridbara hingstar vi vill ha i vår avel. Commence är även flerfaldigt guldbelönad Champion på utställning och har flera vinster i ridklasser. Caracas mamma Taircross Sorrel RWD21 har Avelsdiplom. Sorrel har bla lämnat Vallas Tenita som tävlat högt i dressyr och som bla har representerat Sverige i EM i dressyr 1997, med en fjärdeplats som resultat under Nina Lilja. Samma år vann dom tillsammans SM-silver i dressyr samt representerade Sverige i Lag på Nordiska Mästerskapen i Danmark med ett Silver som resultat.
Farmor heter Derwen Sioned RWD 1 och innehar ELIT. Sioned har bla lämnat Diplomstoet Burhults Black Seren RWD 44, BIS på SWF-utställning 2008.
Listan kan göras lång. Caracas har en syster på Commence sida, Vallas Iscalda, som tillsammans med Gwylfahs pappa Haly har en avkomma, Björklyckans Hella, som är bedömd med 89 på typ och överlinje. Något som vi tycker är mycket viktigt. Utan överlinje ingen ridbarhet. Hon är även bedömd hoppad med stor potential för Uno Boman.
Ser man till Gwylfahs (Diplom, Junior Champion, BIR, BIS-3) härstamning har vi först och främst Haly, som inte heller behöver någon vidare presentation. 42p på utställning, Bruksprovet 10-9-9-9, tävlad LA-dressyr. Mamma Gwyneth, flerfaldigt guldbelönad, Champion, tävlad dressyr som ungponny med 73%, kvalat till Riksfinal i gångarter. Lämnat flera guldbelönade föl och kommer A-premieras i sommar. Morfar Derwen Tennessee Express RWD 3, ELIT-premierad, flerfaldig guldbelönad Champion med BIS-vinster bla på Riks. Tävlad LA-dressyr. Tyvärr död i förtid vid blott 14 års ålder.
The list goes on.
Vi hoppas iallafall att Caracas och Gwylfah ska trivas tillsammans och ge Maria och Per ett vacker föl nästa år och helst göra om det hela en gång till och ge oss ett föl. I en perfekt värld 🙂
Tjocksmockan Gwylfah bekantar sig med sin nya kamrat, Derwen Queen Zamora e: Tireinon High Noon
Härliga cobrumpor!
Prinsen
Vacker så det förslår!
Hemma väntar vi in Summer och häromdagen badade vi till henne och ställde henne framför linsen. Stackars Summer tycks alltid hamna i skuggan av Grynet men det är inte alls meningen. Det har bara inte blivit hennes tur så att säga. Hon är iallafall i mycket fint skick och så här söt kan man vara två veckor innan fölning. Är hon inte vacker så säg! Jag älskar dräktiga ston dom ser så himla mysiga ut.
Buckswood Summer Queen e: Derwen Quartz
Avslutar med en himla söt film på Glen som jag norpat ifrån ägaren, ingen superkvalitet men det syns iallafall att han har roligt i sitt nya hem!
Nytt på hemsidan: Gazette har fått en sida, och ett fotogalleri, Nya foton på Summer i hennes galleri
PS. Jag märker att jag använder order bla väldigt ofta. Hatar uppreningar. Är det någon som kan tipsa om en bra synonym?
Iglatjärns Welsh Cob 