Har nåtts av beskedet att den gamle gentlemannen Burhults Black Commence : Derwen Railway Express u: Derwen Sioned har vandrat vidare till de gröna ängarna efter att ha uppnått den aktningsvärda men på cob inte helt ovanliga 25 års ålder. Mycket tråkigt. Madde har ridit Commence under flera års tid innan vi slutade på ridskolan och köpte egen häst så vi är mycket familjära med honom och känner honom utan och innan. När vi skulle betäcka Grynet första gången så var Commence det självklara valet för oss. Tyvärr var inte Grynet av samma åsikt så någon betäckning blev det aldrig då hon avskydde Commence som pesten trots brunst. Så vi fick mot sommarens slut ge upp och ta hem henne obetäckt. Ett antal svordomar muttrades över märra då :p
Sedan kom Haly in i bilden och några mer försök med Commence blev det inte. Jag är övertygad om att han har det bra där han är nu och han har ju två söner kvar i aveln som kan föra hans blod vidare. Det är en glädje att ha lärt känna en så fin hingst under så många år och vi sörjer hans bortgång.
Kategori: Stuteriliv
Det vill sig inte
Det här med dräktigheter. Grynet kommer inte in genom boxdörren så henne behöver vi inte fundera på, men Lilla G däremot är inte dräktig. Tog blodprov i veckan då hon betedde sig högst odräktig och så var det också. Hon har alltså resorberat efter dag 30. Suck.
Inte konstigt på något vis men tråkigt. Hennes fölning tog ju lång tid då hennes lilla hingst inte kunde komma ut, så det är mycket möjligt att det blev någon liten infektion kvar, eller öppen såryta i livmodern som gjorde att dräktigheten inte ville fästa när de gör det vid ca 45 dar.
Så nu funderar vi. Antingen betäcker vi om henne eller så kör vi på och rider direkt. Helst vill vi ju ha ett föl såklart för att se vad hon lämnar, innan hon gör karriär. Å andra sidan proklamerar vi för att stona ska vara meriterade och vi vill gärna ha lite resultat på henne också.
Så vi funderar vidare på hur vi ska göra. Tredje gången gillt till hingst eller ridhäst.
Stella på My Dog
I torsdags var det dags för lillsnorpa att göra debut i utställningsringen. Vi vill ju att hon ska gå igenom alla stegen för att bli en bra brukshund och för att eventuellt senare gå i avel så då får man börja i tid.
Det var två stycken i hennes klass och hon gick tvåa. Kritiken blev enligt nedan:
”Tikvalp med utmärkta proportioner. Feminint huvud med kraftig stopmarkering. Runda mellanbruna ögon. Aning smal i skalle. Ännu något outvecklad underkäke, underbett för dagen. Välutvecklat förbröst. Utmärkt benstomme och vinklar. Rör sig väl från sidan. Tänk på hullet på den här unga hunden. Därför får hon inget HP idag.”
Det var ju ingen kritik att skämmas för direkt! Bådar gott för framtiden 🙂
Det är dåligt med bilder på Stella-bus men vi får försöka skärpa oss, men tyvärr blir det ju oftare hästarna som hamnar framför kameran. Man tänker inte på Stella riktigt på samma sätt för hon är ju ständigt runt fötterna. Bättring utlovas! Får bidra med lite äldre bilder så länge.
Årskrönika 2011
Alla år försöker jag mig på en liten årsskrönika, och så även i år. Vi har inte varit så jätteaktiva på utställning direkt, men på andra håll. Och hästarna är ju så mycket mer än bara utställning så shoot, här kommer lite om vad vi har gjort under året.
Haly och Alva har hittat varandra på allvar nu och tävlat ett antal helger. Ingen vinst med flera placeringar har det slutat med och med bra procent. De började på klubbnivå förra hösten men har nu kommit upp på regionalt och har sniffat lite på svårare klasser med enkla byten och skolor. Som bäst fick de en delad förstaplats i LA:P1 vid Alingsås tävlingen i november. Haly har under hösten flyttat hemifrån (trots att vi sa att han adrig mer skulle lämna stallet…) och bor nu hos Sussie Blomqvist. De tränar regelbundet för både Sussie, samt dressyr för B-tränaren Cecilia Rahn.
Grynet har inte gjort så mycket, som det ofta blir med avelsston, men faktiskt så har vi plockat ut henne på en utställning, i Lerum i Juni och där kom hon som gamling bland ungdomarna faktiskt på en bra andraplats med guld såklart. Vi ville bara kolla om hon fortfarande stod sig och visst gjorde hon det. Hon fick inget föl i år men är dräktig med Haly till våren och beräknas föla 4 Maj.
Summer Queen såldes under sommaren till Dalsland. Det var med stort vemod men vi hade för många hästar. Madde gör allt själv med dom och orken tar ju såklart ut sin rätt. Det kan vara skönt att minska ner ibland av olika skäl och vi har valt att göra så. Det riktiga livet utan stallukt måste också få plats och ens hälsa måste man vara rädd om. Därav den tråkiga avyttringen.
Gwylfah har kommit hem efter året hos Maria och Caracas. Som tidigare skrivits så miste hon ju till stor sorg sin fina fina fölunge hon fick, pga missbildning. Mycket tråkigt och vi lider med Maria. Det kändes ju lika mycket som vårt lilla föl trots att det inte var det. Nu är hon i alla fall dräktig igen och vi hoppas såååå att det går vägen denna gången!
Saigon såldes under hösten till vår stallkompis Anna! Anna har varit hos Madde i över ett år nu och pysslat med Saigon från dag 1. Kärlek uppstod och nu är hon hennes. Vi är glada att få ha kvar Saigon i stallet och fortsätta ha kul med Anna. Utöver försäljningen så har Saigon varit ute på flera utställningar för att få rutin. När det gäller unghästar tar jag inte resultatet på något speciellt allvar, men hon har ändå fått till en 39-poängare och ett guld! Samt blivit Tvåårschampion på höstutställningen i Lerum. Hon har löshoppat flertal gånger för Uno Bohman och tycks vara en stjärna på uppgång!
Lille Samson har varit ute en gång på visning, silver och klassvinst. Annars är han som tvååringar är, gänglig, vinglig och med benen åt alla håll. Fast han är söt, otroligt söt tom. Som en liten docka. Han är ganska liten och det ligger honom i fatet lite bedömningsmässigt, annars hade det varit roligt att kanske visa honom om några år. Han är till salu. Det är väldans trögt på salufronten men mindre hästar går inte lika bra verkar det som. De flesta som hör av sig blir besvikna när man säger att han förmodligen slutar som medel D-ponny.
Lite avkommor har varit ute, Spike och Gazette fick varsitt silver, Enmarkens Miss Popeth fick 41p i höstas. Hackebackens Wynono är både ställd med 39p samt har debuterat LA drressyr och nosar på LA även i hoppning. Halys första barnbarn Långåsens Muscot u: Långåsens Casablanca är fölmönstrad med 41p. Så det finns många anledningar att vara stolt över våra egna uppfödningar samt Halybarnen!
Utanför stallet har det varit lite både upp och ner. Under våren fick vi tagit farväl av vår gamla tik Milou. Hon var gammal och hälsan vacklade. Tråkigt men hon ligger begravd hemma på gården bredvid bästisen Alva. En ny hoffe införskaffades under sensommaren, Hässlehoffs Stella-Freesiadotter. Ett yrväder full av bus och attityd!
Nästa motgång blev när bästa vännen Marie somnade in efter lång tids sjukdom. Så onödigt och så tragiskt och våra tankar går till hennes make och två söner. Jag är så glad att vi gjorde vår resa för ett par år sedan. Mycket skratt blev det och sådana minnen gör att man minns henne med leende trots att man fortfarande sörjer hennes bortgång.
Vår stallvägg kapsejsade under förra våren så större delen av sommaren gick åt till att gräva ur baksidan, riva och bygga nytt både på insidan stallet och utsidan. Till det så förlängde vi även vår befintliga gödselplatta samt byggde en helt ny spolplats. Något som egentligen låg längre fram i ”pipeline” fast blev gjort redan nu och det var kanske lite lika bra. Nya stallet har därför legat på is.
Man har ju hunnit med att känna på det här med mamma-rollen fullt ut under 2011 och det har väl varit sådär tycker jag. Blir bättre och bättre hela tiden men ett sådant humör har jag aldrig sett maken till! William är envis till tusen, humörsmänniska och har en stark vilja. Allt på en gång. Jättebra egenskaper att ha som vuxen men som barn, nja, säger jag. Men man går ju ner i vikt av att ränna runt och underhålla honom hela dagarna i alla fall. Ska vara ledig fram till september i år så det blir lite till att vara hemma.
2012 hoppas vi blir ett bra år. Haly ska fortsätta tävla, vi hoppas på två fina föl och ”Stella ska ställas” lite. Får se om det blir några betäckningar på Haly men något sto vore kul. Jag som skriver här men som inte alls bor i Lexbydal ska under våren bygga nytt hus för inflyttning någon gång under sensommaren hoppas vi. Följ gärna vår andra blogg http://vitsippaniskogen.wordpress.com
Det var nog allt. God fortsättning alla ni som läser här och fortsätt gärna kommentera det är så roligt!
Mvh Sofia
Höst
Inte så mycket att förtälja sen sist. Inga aktiviteter på hästfronten. Tävlingar och utställningar är slut för i år så nu är det inomhusträning som står på schemat. Haly tränas regelbundet för Cecilia Rahn i dressyr och Sussie Blomqvist i hoppning och han står kvar på Sussies anläggning. Här hemma är det väldigt lugnt. Tjejerna tar det piano ute i hagen. Grynet har på Williams födelsedag passerat halvvägs. Även Gwylfah som vi är lite nojiga med efter årets händelse verkar må bra och börjar faktiskt få lite kula under magen. Anna tränar vidare med Saigon och Samson mest växer. Han är uttråkad, men det är väldigt trögt på säljmarknaden. Trist. Kanske att man inte ska betäcka om det inte går att sälja. Fler och fler väljer att importera billigt istället, fast det brukar inte bli så billigt i slutändan. Planen är fortfarande att Grynet ska betäckas om för hon är för bra för att gå gall. Gwylfah ska ridas, basta.
William och jag på besök i Lexbydal.
Gwylfah är så vacker ❤
Samson
Nya spolplattan helt färdig med målat stängsel, spolanordningen med arm över ryggen på hästarna är klar och nu varmvattenberedare monterad i sadelkammare med snabbutkast direkt på utsidan vid plattan. Dörr gjord in till första boxen så alla hästarna kan nu gå genom stallet och sparka av sig all hovströ på plattan innan de traskar vidare över gården till sina respektive hagar. Lättskött och smidigt, och man slipper kratta hovkakor på framsidan vid huset. På kvällen samma visa in, man slipper lera på framsidan och kan smidigt spola av dom innan man går in i boxarna. Härligt.
Rångedahl hittade ett varmt och sovande barn.
Lexbydal i mitten av november, helt otroligt grönt och varmt ute! Hade vi inte haft så blött i markerna hade de fortfarande kunnat gå ute på bete.
William trivs i mormors badkar.
Ettårskalas med västkustsläkten.
Gott med tårta!
William kollar på hästarna.
hittade sig en luggsliten kompis.
Puss mormor!
Årets sista utställningar
Några barn till Haly har varit ute visat sig i ringen så här kommer lite resultat:
SWF Lerum 5/11, Iglatjärns Miss Saigon, silverbelönad med kritiken ”Långsträckt av god rastyp, Lång välformad hals, markerad manke, ngt öppen i bålen. Harmoniskt benad, ngt tät och tåvid fram. Skritten vägvinnande men stundtals spänd. Traven är lätt och energisk med bra bakbensaktion.” Vi hade även Samson med oss och han gick utanför ridhuset när hon visades. De två är så himla fästa vid varandra, så nar han försvann blev hon spänd. Men skritten var inte alls dålig på något sätt så det kändes lite oförtjänt med ett silver av den anledningen. I BIS-ringen både skrittade och travade hon för en miljon! Nåväl utöver silvret blev hon även Tvåårschampion, och det är inte fy skam 🙂
Näste man till rakning var lille Iglatjärns Samson. Han är väldigt liten till växten det är vi fullt medvetna om, men utöver sin litenhet är han faktiskt riktigt korrekt så därför har han fått gå kvar hemma som hingst lite till. Dagen till ära var han också lite raggig. Han satte päls tidigt men trots täcke fick vi inte bukt med den så han ser ut som en liten dunboll, men det bjuder vi på.
Så hans kritik då; ”Välutvecklad ngt lågställd med svag resning. Lågt ansatt hals med bra överlinje.Välformad manke långt vålformat kors. Välbenad och rättställd (!) Skritten ngt oengagerad, traven ngt kort med svag mekanik.” Silver fast klassvinnare så vi är nöjda.
Gångarterna fick han härdsmälta på. Lite är det för att vi visar i träns och det bara låser sig när han får bett i munnen. Han går inte fram alls. Han rör sig faktiskt riktigt trevligt egentligen men visst ”hjälper det inte att skylla ifrån sig” och det gör vi inte heller. Vi har själva anmält och vet att det är tränstvång.
Och det tycker jag är gammaldags förlegad idioti. Under årens lopp har jag inte sett allt för många unghästar som glatt travar fram med 100% avspändhet med bett i munnen, men däremot gott om hästar som rör sig spänt och strakbent med bristande bjudning. Däremot stona visas ju av tradition med repgrimma, och där vet jag inte hur många hästar som stått på bakbenen för att de varit för starka för att visas i grimma egentligen.
Tradition är trevligt men ställer till det.
Varför inte istället kanske tänka om och göra det till en säkerhetsfråga? Tex fritt valt huvudlag vid visning, men domaren eller utställningsansvarig äger rätt att avvisa ekipaget ifrån platsen om hästen inte uppför sig och visas vara en risk för sig själv, visaren eller andra?
Då kan man visa tjuriga ston i träns och unga hingstar i reg/kedjegrimma.
Det gör man ju tom i landet på andra sidan havet vi gärna knycker traditioner utav. Någon som tycker det är ett bra förslag?
Tappad tråd, kan man säga. Vi fortsätter med utställningsreferat.
SHAVF den 13/11. Enmarkens Miss Popeth KWD 137 visades med den äran och erhöll 88898=41p och blev BIS-4. Grattis Helena! Även den så framgångsrikt tävlande Hackebackens Wynono visades och erhöll 87888=39p. Grattis till bägge och kanske framförallt till Wynono som fick en klasstilldelning (I) som hjälper Haly på traven med hans avkomme bedömning.
Haly kommer nog vara pensionär när det är dags att avkommevärdera honom men jag hade gärna haft en bokstav på honom. ”Bara” 7 avkommor kvar att bedöma innan det är dags :p. Det vore så väldigt roligt om lite fler som äger vuxna avkommor efter Haly tar och visar dom vid nåt tillfället. Det är ju en rolig grej i sig att få en bedömning på sin häst, och sen hjälper det även pappa Haly att få sin värdering, något man kanske önskar som hästägare också, att pappan är beskådad och klassindelad.
Om ni drar er för att visa själva så hör av er till mig eller Madde, vi hjälper gärna till och visar hästen åt er! Det som nu räknas som vuxen är alltså 3 år och uppåt.
Det var lite om det. Hörs igen nästa gång.
Samson hemma
Fem månader gick snabbt och nu är Samson hemma igen, vid god vigör. Han har haft ett härligt sommarlov i Nossebro och ser nu ut som en pojkspoling som varit på kollo. Tufsig och smutsig men mycket glad. Han ska fixas till och sen får han nog miljötränas i Lerum i början av november. Dags för grabben att komma ut och röra på sig lite.
Fick en fråga om vi inte säljer våra vuxna hästar, men hälsar att Nej, när Haly och Grynet kommer flytta härifrån så är det för att åka till Trapalanda. Gwylfah har vi sparat tills vidare men det har varit några stränga vintrar nu och så länge säljmarknaden är som den är är det ingen ide att betäcka. Man ska hitta fina hem till fölen också och det är nog så svårt. Två föl väntas till våren och sommaren men det är frågan om vi betäcker om. Det skulle vara Grynet isåfall.
Med Gwylfah har jag önskemål om att hon ska gå Agrias Ungponnycup i dressyr som 7-åring. Hon är inriden och har lätt för sig, mycket jobbad på töm med Halys härliga galopp som plus.
Jag har en liten ide om att låta henne föla till sommaren och sedan under hösten sätta igång henne igen. Och hoppas sedan genom lite nätverkande hitta en bra ryttare per rekomendation som kan rida henne som 7-åring och satsa på Cupen.
Vi vill gärna ha våra ston meriterade, inte bara i utställningsring som är så populärt utav även under ryttare. Det är en ras som rids av både barn och vuxna och vi vill visa att det är ridbarheten som är rasens adelsmärke, inte höga knän och svansar över ryggen. Englands ideal idag utav vad en cob är gör mig gråtfärdig. Dom är smällfeta med så opraktisk exteriör att man undrar hur ära och prestige i en ring kan gå så långt att man glömmer av hästen ifråga.
Nog gnällt, jag är inte så gnällig som jag låter 🙂
Ett par snuttar av Haly i sin härliga galopp.
PS. Känner någon någon redan nu som kan tänka sig att rida ungponny så hör gärna av er.DS
Hässlehoffs Stella-Freesiadotter
Välkommen till oss!
På lördag hämtas denna lilla pärla. Nu har sorgen efter vår förlorade Alva fått sin plats och det är dags att åter fylla familjen med hoffe-skutt. Mer info om lilla Stella när hon har kommit hem.
Bilden lånad ifrån uppfödarens hemsida www.hasslehoffs.com
Hasslehoffs Stella-Freesiadotter, © Lena Fribing
Och så lite allmänt
Nu var nog de mesta uppdateringarna klara som jag hade i bakhuvudet. Hemma i Lexbydal frodas de nysådda hagarna och ser smarriga ut för hästarna. Tyvärr är betesputsen sönder så vi får hoppas att gräset inte förväxer och att ogräset tar över till nästa säsong.
Grynet och Viola är fortfarnde dräktiga, Gwylfah är inte kollad ännu men vi hoppas ju såklart på dräktigt även där. Stallet står inför tvätt och målning. Madde och Anders gick ju på sen semester i år för nya valpisens skull så det ska grejas med nu innan hästarna flyttar in igen. På baksidan stallet står vi inför sista etappen med den nya gödselplattan och vid sidan av den spolplattan. En ny ytterdörr ska göras i Halys box som ska försvinna, och så ska man gå ut med hästarna bakvägen till hagarna, och passerar då spolplattan. Mycket praktiskt inför nästa vinter då man slipper spola på ett ställe och sen gå omvägen rakt över gårdsplan vid framsidan av huset med hästarna för att komma in i stallet. Nu slipper vi hästar på framsidan och där kan vara snyggt sopat istället för fullt med spånkokor och lera.
Till nästa vinter ska vi också pröva med halmpellets. Det har bara fått superlativer av alla som har prövat samt är billigare än spån, så vi ska också testa det.
Till helgen väntas Ponny-SM i dressyr i Kågeröd och vi håller tummarna stenhårt för Ellen och Carlos! (För er som missat äger Ellen även vår uppfödning Spike, som syster Caroline nu har och drillar inför framtiden)
Håller även en extra tumme för Steffi som red Haly tidigare, och så är jag cob-partisk och sneglar även på Sissi Festival (e. Derwen Prince Charming, släkting till Haly via farfar Replica, på moderns sida hittar man först ridponny sedan Downland Mohawk, en hingst jag under många år haft gott öga till.)
Tävlingarna från SM kan man följa via denna länk
Lycka till allihopa!
En extra puss till sambon idag som lyckades få William att somna för kvällen utan minsta lilla gråt innan. Vi har nog prövat de flesta metoder som finns. Omtalade 5 minuters metoden, buffning, bilkörning, sova i vagn (tyvärr det enda som fungerar men som inte håller i längden) ligga på mage ligga på rygg, studsa upp och ner på en pilatesboll sjungades ”jag är en gummibjörn, jag är en gummibjörn…”, skrikmetoden. Föräldrarna-skriker-istället-metoden, you name it ´we´ve done it…
MEN ikväll hittade vi lösningen.
Tittut-metoden.
20 minuters tittutande varvat med napp och välling gjorde att gossebarnet inte orkade tittuta till slut utan somnade med filten över ansiktet istället. Lysande! Det var tydligen så man skulle göra 😀
Spike och Carlos busar.
Saknad
De dåliga tiderna förföljer oss.
Nåddes häromdagen av det tunga beskedet att en mycket mycket kär vän sedan många år alldeles nyligen slutligen somnat in för gott efter en lång kamp mot sin sjukdom.
Inte på något sätt oväntat men man blir ändå chockad. Förstår nog fortfarande inte att hon är borta. Träffades i påskas på Williams kalas och då var hon sitt vanliga jag, glad och pratig och med energi till tusen. Därefter gick det fort utför och nu finns hon inte mer. Konstig känsla.
Det var en sådan vän vi aldrig hade fått om det inte var för welsharna. Det var rasen som förde oss samman för många år sedan nu och vi har upplevt så mycket roligt tillsammans, flera utställningar, clinics, kurser, resor och inte minst vår senaste resa till Wales.
Skratt och bus sitter kvar i minnet och kommer vara så vi minns henne.
En kväll för länge sedan satt jag och surfade runt på kvällen och hamnade på en mycket vacker musikvideo på Youtube. I samma stund ringer Madde från göteborg för att berätta att M blivit sjuk. Låten gick runt runt i bakgrunden medan tårarna strömmade ner för kinderna. Det har sedan dess varit ”hennes låt” och jag har inte kunnat höra den utan att tänka på henne, vår bästa vän.
Så, en sista gång – till dig:
Sov så gott käraste käraste du, och ha så roligt med Nisse och Linda 
Iglatjärns Welsh Cob 