Dräktiga

En snabbuppdatering. Både Viola och Grynet är dräktiga. De är betäckta samma dagar ironiskt nog så det blir beräknad ankomst nästa år samma dag också.  Viola var klockrent dräktig vid 16 dygn med en jättefin rund och symmetrisk fosterblåsa. Vi kunde inte hitta något alls på Grynet då, bara lite ägg på gång och en odefinierbar cysta eller liknande mitt i livmodern. Det kunde vara en dräktighet så veterinären ville avvakta innan vi började behandla henne. Ny koll efter två dagar för att se vart ”cystan” tog vägen. Den hade då halverats i storlek. Vi var nu hyfsat säkra på att hon var odräktig och beställde ny tid till efter midsommar för då borde blåsan resorberats helt och hon borde kommit i ny brunst så man kunde odla henne. Men efter midsommar var aktiviteten i äggstockarna totalt noll men cystan/blåsan hade nu vuxit till sig rejält och man kunde nu se kanter av en fosterblåsa. Alltså dräktig! Hoppas hoppas att hon håller i den nu bara. Ny koll på måndag för att vara på säkra sidan att den växer, och för att se att det inte ligger en tvilling bakom, då kanterna var något ojämna. Det är aldrig positivt så vi håller tummarna för att det ska se bättre ut på måndag.

Och bara två veckor kvar till Lilla G ska föla, det är så himla spännande!!

Lite hemsideförändringar

Jag tjurnade ju till litegrann när DinStudio huxflux höjde sina priser mycket kraftigt, och har sedan dess haft funderingar på att byta leverantör. Så nu har jag gjort slag i saken och skaffat oss en ny bas att lägga hemsidan på. Den är mycket enklare att hantera med många fler möjligheter att göra den personlig.

Jag har gjort några förändringar. Våra avkommor har fått avsevärt mycket mindre plats på denna sidan, och utrymme ges istället till de hästar som bor här permanent. Gästboken är för tillfället borttagen, får se om jag får lust att sätta tillbaka den. Det är jättetrevligt att både nya och gamla bekanta hör av sig, men skicka gärna ett mail istället via kontaktformuläret, så blir det lite personligare.
Bloggen finns kvar via länk men jag kommer inte längre känna press/stress att uppdatera den. Hemsidan är helt enkelt nu omgjord för att vara en informativ sajt om Iglatjärn stuteri och våra hästar. Var häst har sin kant men det kommer inte att uppdateras så flitigt. Kanske att det blir lite nya fotografier ibland bara. Sidan är tänkt som en ren informationskälla angående våra hästar och vi som bor här, därav att jag också plockar bort gästboken som ger den en levande prägel.
Varför detta undrar ni? Varför göra något till det sämre?

Anledningen är två saker.

1. Jag har hållt på med hemsidan sedan 2003 när den först öppnade, när vi fick vårt första föl Daiquire. Det känns som att man har skrivit samma saker om och om igen. Jag börjar tröttna litegrann på alla upprepningar. Det är helt enkelt inte lika kul längre.

2. Min lilla Iglatjärn-filial i Stockholm har ju utökats med ytterligare en familjemedlem sedan november. Jag säger inte att jag inte har tid för hemsidan pga småbarn, för det har jag, men jag har inte lust att sitta här under tiden han sover, då finns det andra sysslor som behöver tas omhand. Jag har inte heller lust att placera honom på en filt på golvet med leksaker i näven för att jag ska surfa när han är vaken. Det vill jag inte.

En god welshvän sa till mig en gång i tiden att var sak får lov att ha sin tid i livet utan att man ska få dåligt samvete för det. Detta är en sådan sak (tack Helen, jag har tänkt på det många gånger!)

Så därför försvinner den levande touchen på sidan och den blir lite tråkig och strikt informativ istället.
Men vi finns kvar IRL, så kom gärna förbi om ni vill hälsa på och snattra welsh.

Må så gott!
Vid tangenten ~ Sofia

Godnatt Milou

Torsdagen den 28 April så sa vi godnatt till vår gamla tant Milou.

Milou blev nära 14 år vilket är mycket hög ålder på en Wheaten. (Irish soft coated wheaten terrier).
Hon föddes i Gnarp 1997 där hon köptes av oss. Hennes riktiga namn är Tjärnviktorpets Magda men vi kallade henne rätt och slätt Milou.
Nu var hon gammal och grå sedan länge och det var dags för henne att hälsa på Alva och Raffa i hundhimlen. Milousan hade haft ett mycket bra liv och bott på landet i Lexbydal i 13 år. Hon hade de sista åren lite trassel med juvertumörer som opererades men aldrig blev riktigt bra, vilket är förståeligt såhär sent i ålder. Hon mådde bra och var pigg ända fram till de sista veckorna när hon rasade, både kroppsligt och mentalt och det var då dags att ta det tunga beslutet.

Milousan var en mycket kär och saknad vän som nog hela släkten och bekantskapskretsen kommer att minnas med ett leende. Hennes ruscher över gårdsplan jagandes efter nåt hon inte riktigt visste vad, och hennes nos som alltid sökte sig till en tom hand för att få en klapp.

Sov så gott stumpan, lek och ha skoj och hälsa till Alva och Raffa från oss.

Vår, nästan sommar

Inte mycket har hänt sen sist. Saigon grejas med en hel del. Hon har varit iväg flera gånger och löshoppat för Uno Boman. Han är lyrisk över henne och säger att hon är mycket talangfull. Hennes protokoll är fyllt av superlativer såsom Mycket Gott och Utmärkt! Sånt är alltid roligt, att se avkommorna göra väl ifrån sig ”inom sporten” även om de inte har kommit ut där ännu, men anlagen finns ju iallafall.
Saigon är fortfarande till salu men priset på henne stiger hela tiden. Hon går sannerligen från klarhet till klarhet, hon är redan nu mycket snygg men inte ”broilerfödd”. Hon kommer vara väldigt snygg som 4-5 åring tippar jag på. Hon ska visas på sommarpremiering samt i Lerum, och kanske i Hanaskede.

Vi hade en härlig påsk hemma i göteborg som gick i sjukdomens tecken, men det var underbart att få sitta ute på kvällarna, man kunde tro att det var ljumna sommarkvällar, om det inte varit för att gräset var lite för kort i hagarna. Summer och Saigon gjorde oss sällskap och käkade ostbollar.

Vi har varit en sväng och hälsat på Spike, han tar sig med stormsteg han med. Han är redan inriden och det gick som förväntat över förväntan. Han är mycket lik både sin mor och sina syskon i sinnet, så himla go och lugn att ha att göra med. Hans nästa mål är 5- och 6-årschampionatet. Det är ett tag kvar tills dess men ändock något roligt att se fram emot.

Våra sommarhagar har blivit upplöjda men undantag av den ena. Skönt att få lite ny vall på dom. Betena är bra uttjänta och det växer bara smörblommor överallt. Det känns gott att få lite nytt fräsht gräs att gå på samt att man håller nere den naturliga parasitsmittan. Förra året inköptes en betesputs så i sommar får den jobba i de nya fina Wimbeldon-hagarna. Så fint ska det bli! Snygga trästaket har åkt upp runt en stor del av sommarhagarna och det ser så fräsht ut och det känns så skönt när man släpper hästarna där. Det blir lite skralt med bete i år då det nya ska växa upp och bearbetas, men vi har igen det nästa år när vi får gott om grönt och frodigt gräs.
Det blir nog tomt hemma i år. Samson åker på sitt bete imorgon för att tuktas tillsammans med andra unghingstar, och Saigon och Summer har eventuellt andra planer för sig. Det kanske bara blir Grynet och Haly kvar, och det är ju också mysigt. Några ston tar vi inte emot till Haly i år pga betet.

Grynet är betäckt och har än så länge inte brunstat om och bara för att jag skriver det står hon väl och skvätter imorgon :p
Ha en fortsatt härlig vår!

Lite ledsen blir man

När man ser bilder på så här fina unghingstar ifrån förra salesen. Och ser att dom skänks bort!

Denna individ hade passat oss perfekt. Högställd med bra resning, bra bogläge, vacker hals (trots att han ”tänker bakåt”), öppen ganash och en bra rygg! Något av de viktigaste en cob måste ha om man ska kunna rida på den är en öppen ganash så att han kan gå med eftergift i nacken utan att kväva sig själv. Han måste också ha en stark rygg. Dvs lagom lång, ej sänkt och med ett brett korsparti. Har de dessutom lite längre kotor får de mer svikt i steget.
Tyvärr ser jag fler och fler cobbar varje år som har totalt ihopväxta ganasher med halsen och korta, sänkta och stumma ryggar. De må gå hem på utställning men rida på dom? Nä, verkar inte ett dugg bekvämt.

Tur man går sin egna väg för vad tråkigt det skulle vara om alla cobbar skulle se likadana ut 😉

Denna yngling hade jag gärna haft som påläggskalv i stallet. Priset var så lågt att skambud är ett ord som bleknar i jämförelse. Han såldes för £ 150……

Mitt hjärta gråter.

Simon Bodner Hovslageri

Tänkte ägna ett inlägg åt att promota vår superba hovslagare Simon. Han har en jättefin känsla för hästarna och behandlar dom med silkesvantar. Har tidigare berättat om hur han blivit kompis med Summer, som nuförtiden är snyggt verkad runt om. Tidigare har hon aldrig någonsin låtit någon röra hennes bakben så hon har aldrig blivit verkad där, hon har turligt nog slitit sig naturligt rakt så det har aldrig varit någon större fara med henne. Men sen träffade hon Simon och blev kär och på den vägen är det.
Simon är en konstär uti fingerspetsarna och ett besök på hans hemsida för att titta på de vackra sniderierna rekomenderas varmt!

http://www.bodner.se/index.php/index_sv.html

Vårkänslor

Det har vi allihopa! Hagarna börjar förvandlas från det vita fina vinterlandskapet till det gråa slaskiga igen. Hästarna åker skridskor på isen och fällningen har så smått börjat. Snart är det dags att betäcka Grynet igen, oh så spännande!

Bägge tjejerna Grynet och Summer har nu fått på sig dojor fram så att dom kan börja ridas igen. Grynet är ju fri från mammaledigheten nu och längtar efter att få jobba. Summer har Samson kvar vid sidan men han gör inget större väsen av sig så hon ska också få börja jobba igen. Tycker det är trevligt – om man har tid lust och möjlighet – att aktivera sina avelsston emellan fölen. Det håller deras fysik igång och gör dom piggare och gladare. Är ryggarna musklade bär de även sina föl lättare och ger inte heller bakbenen stryk lika mycket. Det är bara fördelar med att jobba stona emellanåt. Det vet säkert alla och jag har full förståelse för att man inte hinner. Grynet får åter den där Ferrari-looken när man tar fram tränset.
Jag tar mig lite mini-semester i helgen och åker ner till göteborg, ska se om jag kan sitta på henne någon kvart eller så. Det var många år sedan hon reds nu, och själv har jag inte suttit på en häst på över ett år så det börjar sannerligen bli dags!

Vitsen med att åka till Göteborg var faktiskt för att vi egentligen skulle åkt på utställning till helgen i Skaraborg. Vi har ju inte deltagit knappt alls de senaste åren pga stona fölat sent och Haly har pysslat med annat, så nu hade vi anmält Saigon som är i jättefin kondition! Hon har verkligen blommat ut och blivit en svan, och vi hade sett fram emot att få visa henne för Ronny. Så vi blev jättebesvikna när mailet kom att det var inställt pga få deltagare. Konstigt, för SPA´s utställningar brukar alltid vara välfyllda. Drar man sig för att visa häst i vinterpäls eller varför vill man inte anmäla? Tråkigt iallafall men det är bara till att ta nya tag till nästa utställning, vilken som nu passar bäst.

Nu ska jag ta mig en långpromenad med William i solen och börja lyssna på den nya ljudboken. Ha det gott!

I denna ljuva vintertid

så bjuds det på lite höstbilder. Hittade denna bildserie när jag bläddrade igenom datorn.
Haly leker med sin bästis, Gutebaggen Vladimir. De delade hage på vintrarna och ville inte vara utan varandra, inte ens på somrarna när de gick med sina olika fruar. Detta är filmat ifrån köksfönstret. Dom går ner på knä och busar med varandra, Vladimir trycker med hornen mot Haly och Haly lyfter honom då och då i den rejäla nackkammen Vladimir har. Bägge två är mycket försiktiga. Första gången vi såg dom satte vi hjärtat i halsgropen men vi insåg snabbt att det bara var en kul lek dom höll på med. Är dom inte söta så säg 🙂
Fåren har vi inte kvar längre, men Vladmimir kan vi sakna ibland. Han var en riktigt trevlig bagge, social som få.

God Fortsättning

God Jul hann jag inte med att säga utan det får bli God Fortsättning istället.
2010 var något av ett mellanår för oss. Tidigt på året blev jag gravid och insåg med krämporna som kom ganska fort att vidare hästplaner fick läggas på is. Inte för att det gör någonting, kan vara skönt med hästbreak ibland. Men ändå kan väl rapporteras lite smått och gott iallafall.

Två fina friska föl föddes. Grynet först ut, fölade ett gulsvart stoföl som döptes till Gazette. Det är lite extra roligt med hennes färg som gulsvart, vilket ju är ganska så ovanligt även om det förekommer bland cobbar. Det började som en misstanke när pälsen skulle fällas av, så vi ryckte lite hår och skickade på analys och när svaret kom var vi inte ett dugg förvånade.
Summer fölade 27 dagar efter Grynet återigen ett hingstföl, som döptes till Samson. Vi hade lite namn-torka, men jag har under flera år varit förtjust i en holländsk hingst vid namn Nantgwinau Samson så Samson fick det bli. Han är liten men naggande god. En riktig liten läckerbit.

Haly har varit ute och tävlat lite med Alva som började rida honom i slutet av sommaren. Det har gått riktigt bra och de har prövat klasser upp till LA. Nu under vintern har de fortsatt lära känna varandra och sitter hemma och tränar på FEI-nivå så vi får väl se hur det känns i magen när våren kommer men tanken är att de ska etablera sig i LA och helst hinna med ytterligare någon start ett snäpp högre upp om allt stämmer.

Summer var på sommarpremiering och blev Kvalitetsbokförd med 38p, hon erhöll numret KWD 146.
Grynet har fått höjd avelsvärdeklass så hon har lämnat sitt GI bakom sig och är nu A-premierad på sina avkommors meriter. Gwylfah är utlånad till Maria på Ågården och är dräktig med Vallas Caracas.

Haly har fått sitt fjärde Diplomsto och som väntat stod Twin Wilma för det. Hon har utöver Diplomet skrapat hem en BIS-titel och ett reserv-BIS tidigare under året och även gjort ett fullt godkänt treårstest, tyvärr med siffrorna på fel ställe så det blev inget diplom där.
Hackebackens Wynono har tävlat. Främst i dressyr LB med fina procent. Blev i slutet av sommaren Silvermedaljör i Distriktsmästerskapen Södermanlandslän i Fälttävlan för D-ponny.

Hemma har vi legat lite lågt. Enbart två betäckta ston, Grynet samt ett utomstående halvblodsto. Känns som att betäckningarna sjunker stadigt i takt med att fler hingstar licensieras. Vi betäcker för vår egen skull men visst är det roligt att även andra uppskattar ens hingst fina kvaliteter. Vi säger Stort Grattis till er som har avkommor efter Haly och Tack till de stoägare som visat oss ert förtroende. Det syns ju också på avkommornas meriter att han inte är fy skam.

2010 var ett tufft år på många sätt och vis, inte minst väldigt tragisk för vår familj som förlorat flera vänner/släktingar i sjukdomar och olyckor under året som gått. Man orkar inte riktigt med hästeriet när det är tungt i övrigt. Tjusningen försvinner när man jobbar i motvind. Vi funderar i dagsläget på om vi ska ha Haly till allmän avel eller inte. Ska Alva dessutom satsa på tävlingen kan det vara skönt för honom med att inte ha ston hemma. Kan vara gott att slippa ansvaret för andras ston ett tag och bara ta det lugnt med våra egna. Grynet kastade ju tyvärr i höstas så det blir inga föl 2011. Men vi betäcker henne tidigt i år. Summer vet vi inte ännu hur vi gör med. Salumarknaden har varit lite trög och det syns även på antalet annonser ute på Internet. Vi vill inte bidra till en överproduktion som bara leder till dumpade priser, då får det heller vara. Förut sa man att det inte kunde finnas för många fina hästar, men uppenbarligen stämmer inte det längre då flertalet jättefina hästar både föl och vuxna säljs för skrämmande låga priser. Så var det inte för bara några år sedan.
Nog om det.

Så summan av kardemumman, ett brokigt år med både postivit och negtivt.
Ut med det gamla och in med det nya. Nu hoppas vi på ett Bra och Friskt 2011!

Nyårsafton bjöd på Kantarellstuvsinbakad Oxfilé a la Wellington, till efterätt Vaniljpannacotta med Hallontäcke. Mumsigt värre. Vi skulle sedvanligt skickat upp Khom Loyer men dom blåste bort lagom till 12-slaget. Snöpligt.
Måste säga att hästmässigt var det den bästa Nyårsafton någonsing. Vi prövade i år att låta dom gå kvar ute hela kvällen och över midnatt istället för att plocka in dom på eftermiddagen som vi brukar. Nog blev dom konfunderade över att kvällsmaten blev serverad utomhus men Oh vilket bra tolvslag det blev. Dom blev såklart skiträdda för alla fyrverkerier men istället för att kasta sig hysteriskt i boxarna och göra dom till utgrävningar a la Pompeji flydde dom istället i flock när de blev rädda. Gjorde ett galopprejs, stannade och tittade och flydde igen tillsammans vid nästa smäll. Det ledde till att dom tillsammans fick tröst och skydd och ingen var hysterisk. Inte heller blev det några skador på bogar eller annat då dom inte tryckte mot en boxdörr utan gjorde ett galopprejs och sedan stannade. 00.30 kunde vi plocka in dom lugnt och sansat i städade boxar och de slog sig snabbt till ro. Härligt och något vi kommer fortsätta med!

Litet bildpotpurri från Nyårsmiddagen.