Kategori: Stuteriliv

På söndag packar vi släpet med häst, barn och fnitter och åker till Ljungby. Det ska bli så roligt att träffa alla vänner igen. Man träffas ju inte så ofta, det blir mest på sommaren när det är utställningar. Men man behöver få prata av sig oftare än så.

Samson är i gott skick. Så underbart härlig att ha att göra med Madde är alldeles lyrisk över honom. Han är tömkörd en del och även om han inte alltid förstår blir han aldrig frustrerad utan tänker och tänker och försöker och till slut blir det rätt. Jättego, och så kelig. Står gärna i stallgången och bara myser. Lyckos den som köper honom framöver den personen kommer sannerligen få en bästa vän.

Efter ASVHs miserabla bruksprovsvecka i år med rekorddålig kvalite på hästarna (i mina ögon sett) har jag funderat lite på det här med att nisha exteriörer. Halvbloden har ju för länge sedan haft som officiellt avelsmål världens bästa dressyr ELLER hopphäst. Vi med welsharna har inga avelsmål alls, eller? Här är det fritt fram var för sig att sätta upp precis vilket avelsmål man vill enligt alla personliga hemsidor. Hur ska man då veta åt vilket håll man ska sträva om uppfödare A vill ha en welsh som bara rör sig och påminner om en connemara i typ, medans uppfödare B vill ha en som hoppar bra och ser ut som ett russ? Obs, grov hårddragning så att ni ska förstå liknelsen. Men sen har alla som avelsmål att hästen ska vara rastypisk med goda gångartern och fantastiskt psyke…

Ett avelsmål är inget som en privatperson ska sätta upp, det är den registerförande föreningens uppgift. Sen är det upp till var och en att efterlikna dessa avelsmål om man vill, med egna önskemål. Det tycker jag är en stor skillnad.

SWF har ett officiellt avelsmål, som kanske inte lyfts fram så mycket men som ändå finns där:

” Föreningen skall verka för rastypiska och sunda hästar med ett gott lynne och god rörlighet, väl lämpade för avel, utställning, ridning, körning, trav och galopp. I aveln ska olika färger och storlekar tillåtas liksom viss variation i typ.”

Hur många har läst igenom Plan och Riktlinjer och pluggat in avelsmålet…?

Vidare så står det:

”Avelsarbetets genomförande

För att uppnå avelsmålen ska Svenska Welshponny och Cobföreningen verka för att

· Öka (eller bevara) antal betäckningar per år

· Öka antalet grundstambokförda welshföl

· Öka antalet kvalitetssäkringar

· Avkommor visas och tävlas (för att få ett tidigt avkommeresultat)”

Men hej vad hände här? SWF skall verka för att…. Vem är SWF då? Är det styrelsen? Får man tro Internet är det många som tror det. SWF är jag, och du, och din kompis, och grannen med ponnyn, och kusinen som tävlar welsh. Alla som äger och avlar med en welshponny är SWF och har lika stora möjligheter att komma med förslag och påverka.

Att få hingstar visas för Kvalitetsboken är det ”SWF”s fel? Det är ju ditt och mitt fel som inte visar. Likaså med sjunkande betäckningssiffror och deltagande på utställningar och kliniks. Men i stugorna morras det om höga avgifter, geografiska avstånd mm.
Punkt fyra är lite intressant. Avkommor visas och tävlas för att få tidigt avkommeresultat, hör ihop med punkt tre Öka antalet kvalitetssäkringar. Stona har ju en ganska bra stege att klättra på när det gäller avkommevärdering, men för hingstarna är det på tok för svårt att avkommebedöma dom på 15 vuxna avkommor när de som jag tidigare nämt bara får ett paravkommor per år.
Sänk gränsen från 15 till 10? Ja tillförlitligheten minskar i resultatet, men det ger ändå en fingervisning.

Sen måste man skriva in för hingstarna att även tävlingsresultat ska gälla. Har man en avkomma som går SM med junior i sadeln räknas inte det, och det gynnar ju inte avelsmålet (jag upprepar: väl lämpade för avel, utställning, ridning, körning, trav och galopp)

Klart tävling måste räknas, annars kan vi ju inte uppfylla våra egna satta mål.
Får nog skriva ihop nån slags motion om det här, eller hur man gör.

Avelsmål är intressanta, och specillt när man läser på dom inom sin egen ras 🙂

Det var inte alls det här jag hade tänkt skriva om idag men ibland far fingrarna iväg övertangenterna och andra tankar kommer fram. Jag får återkomma nästa gång med det jag hade tänkt skriva om: Exteriör som går åt olika håll beroende på om hästarna nöter dressyr eller hoppar. Angående debatten med rastyp och långa/korta ryggar.

Fundera på det så hörs vi igen! Nu ska jag packa vidare och se om kläderna passar. Ladda för snö måste man tydligen också. Vi fick 2dm i stockholm inatt. Hingstpremieringar brukar betyda vårkänslor, men i år vette tusan!

Detta året blir det inte mycket till Nyårskrönika. Vi har legat lågt med mycket. Jag undertecknad har haft häcken full med husbygge och Madde har haft fullt upp med jobb, hästar och övriga barn och barnbarn. Samt hjälpt till med ovanstående husbygge i Stockholm.
Vi fick i alla fall ett fint föl, Gwendolyn. Gulsvart igen. Grynet är rar. Stona blir mörka och hingstarna ljusa tydligen. Väntar fortfarande på ett gulbrunt stoföl eller svart hingst…. Får se när hon behagar ge oss det. Hon är vanan trogen ombetäckt och dräktig med Haly. Lilla G gav oss tyvärr inget föl i våras, och trots hela sommaren fram och tillbaka till Stall Phems seminstation och ett antal vändor till Lerum och Derwen Gladstone blev hon aldrig dräktig. Trots behandling av lite växt vid ett tillfälle och ett par igångsprutningar. Sista vändan såg i alla fall hennes sekret jättefint ut, trådigt med rätt konsistens så hade vi gett henne nån brunst till hade det kanske gått vägen.

Som di gamle säger. Tar sig inte märren juni ut så släpp na på bete och ta hem na i augusti  igen och betäck så blir na dräktig.

Lite för sent för vår smak men ofta väldigt sant. Men se Lilla G tog chansen när tillfälle gavs!  Madde hade jobbat natt och skulle bli lite sen hem, så svärfar skulle vara snäll och släppa ut hästarna (På eget bevåg, inte Maddes. Svärfar är över 80 fyllda och ska INTE leda ystra morgonpigga hästar till hagen). Tyvärr gjordes det ingen skillnad på snopp eller sto, så alla hästarna gick tillsammans när Madde kom hem på förmiddagen. Samson och Lilla G jääättekära och klassiska jordbitar från två hovar på var sida manken….. Jahopp. Ett telefonsamtal till vår veterinär. ”Hej det är Madde kan du komma och spruta ett sto? – Javisst vilken då? Den vi försökt få dräktig hela sommaren. – Jamen är den dräktig, grattis! Nej! Kom hit och spruta det är fel hingst på henne!” Gah, kan ödet vara snöpligare :p

Nästa år gör vi förmodligen ett försök till med semin och ser om det blir bättre att dosera mindre satser som ger mindre fri vätska. Hingst/ras återstår att se.

Haly fick en till dotter i skåne, Black Velvet u: Finneyhill Viola. Svart och högrest, jättefin! Finns på www.sheepandhorses.se och hon är till salu. Missa inte chansen ni som letar stoföl att hitta ett mycket välstammad och väluppfött svart stoföl att ha till framtida avel och ridning. Stoföl e: Highlight växer inte på träd och 2013 blir han faktiskt 15 år. Vad hände med den tiden??

I övrigt har han haft en dotter, I. Miss Saigon som visats på Treårstest med 47p ett poäng ifrån utmärkelse. Hon blev där också Kvalitetsbokförd med Diplom med 41p. Jättekul det var Halys femte Diplomsto och vårt andra.Saigon ja, som tog sig en promenad ett par dagar i oktober alldeles på egen hand, och blev efterlyst i radio och fick halva partille att engagera sig i sökandet. Busfröken. I. Gazette visades i våras och fick 40p på RPAFs vinterutställning samt blev Junior Champion och BIR welsh cob.

Hackebackens Wynono är tävlad i dressyr upp tom LA:P1 och har flertal med vinster och placeringar i LA:1. Han avslutade säsongen med att debutera i LA:4 och blev Silvermedaljör i Distriktsmästerskapen i Södermanlands län i dressyr. Nu har han två medaljer, en i Fälttävlan och en i dressyr. Fantastiskt lovande inför framtiden.

Haly själv har fortsatt sin tävlingskarriär med flertal vinster i LA upp till regional nivå och de har startat LA:P2 med godkänt resultat, samt debuterade LB hoppning innan Alva flyttade till Flyinge för att gå i skolan. Haly har under hösten flyttat till Johanna Lidén och ska nu vara läromästare åt henne istället.

Så nu är det inte så många hästar i stallet. Det är en stomaffia som härskar och så Samson på utkanten. Han har vuxit så det knakar under året och är som Summers alla barn fantastiskt trevlig att hålla på med, och med ett ypperligt sött welsh huvud. Inte särskilt stor, i nuläget som 2,5 år ca 142 cm. Men en god representant för sin ras. Vi får se hur långt det räcker. Kanske att vi visar honom i Vetlanda om tiden känns mogen.

Våran hoffe Stella har varit på MH i Karlshamn och genomförde det med glans.

Idag går mina tankar till hingstarna. Igen. Under Avelskonferensen tillkännagavs årets betäckningsstatitik och det var ju ruskigt beklämmande läsning. Så lågt den låg i år har den inte legat på (har inte alla siffror i framför mig i flytthärvan men försöker komma ihåg) sen innan 2005 i alla fall. Någon som har statistiken tillgänglig får gärna kommentera. Jag gjorde ett överslag på cobbarna som är ”min” sektion och konstaterade att stoantalet per hingst var blygsamma 1,2. Räkna till det en levande föl procent som brukar ligga på ca 65% så hamnar vi på 0,78. Alltså får inte hingstarna ens ett levande föl per år efter sig nuförtiden. Hur det kan komma sig att aveln minskar så diskuterades flitigt men alla raser lider av samma trend och jag tror inte det finns några enkla svar. Jag lämnar det därhän en stund och tänkte att jag skulle göra lite research vad som hänt med avelshingstarnas utveckling de senaste åren.

Welsh Coben blev stamboksberättigad i Sverige 1986. I början av 1990-talet fanns det 5 godkända hingstar i Sverige. Vi hade då ett premieringskrav och hingstarna som selekterades granskades hårt av en nämnd. I början av 2000 hade vi +/- 10 hingstar i avel. Vi hade då fortfarande regional och central avelsvärdering. På den regionala blev man antingen rekommenderad eller inte rekommenderad vidare till den centrala. Redan vid den regionala bedömningen gjordes en snabb koll huruvida testiklarna låg i rätt läge eller inte. Ett fåtal hingstar gick vidare till den centrala där de bedömdes en gång till. Inga som helst poäng tillkännagavs på den regionala visningen utan man fick vackert vänta till den centrala för att få sina poäng. Oftast blev hingstarna som blev vidarerekommenderade till den centrala värderingen godkända, men om jag inte minns fel var det inte 100% godkända. Fördelen med att ha både en regional samt central avelsvärdering som jag uppfattar det är att domarna har möjlighet att se hingsten två ggr.

I mitten av 2000-talet blev vi tvungna att följa moderlandets regler med att enbart licensiera hingstar via veterinärintyg. Det blev en boom i Sverige och antalet hingstar i aveln ökade lavinartat på cobsidan. Idag per avslutad betäckningssäsong 2012 har vi 22 Kvalitetsboks/Riksstamboks- i fortsättningen kallade Stambokshingstar och 18 licensierade via intyg/ej tillräckliga poäng. Ytterligare 8 Licenshingstar är antingen kastrerade eller har fått sin licens indragen pga bristande skötsel av rapporteringsplikten. Alltså fanns det vid årets ingång fler Licenshingstar än Stambokshingstar.

På gott och ont är aveln ”släppt fri”. Jag låter var och en avgöra vad som är gott och ont med det.

Rent övergripande ser jag en försämring av möjligheterna att kvalitetsmärka våra avelsdjur. Det är fler hingstar per ston, i samma takt som betäckningarna minskar, det räcker inte riktigt till. Snittåldern idag på Stambokshingstarna är hela 14 år. Det är väldigt högt om man ser till tillväxttakten på de nytillkomna i stamboken. I år blev det ingen. På licenshingstsidan däremot är genomsnittsåldern bara 9 år. Det krävs inte mindre än att 10 Stambokshingstar ska falla av pinn innan det blir samma genomsnittsålder på Stamboks och Licenshingstarna.
•Väntar vi för länge med att visa? (Tilåtet från 2 års ålder)
•Är vi för hårda i våra bedömningar?
•Ska vi sänka kraven på intagandet i stambok och istället ha som danskarna, olika klassifieringar av hingstarna?
•Vad är det som ”skrämmer bort” ägarna till Licenshingstarna ifrån visning?
•Upplevs det som för mycket prestige i att ha en Kvalitetsbok?
•Vad vill man med sin hingst?

Stamboken ska vara en vägledning för stoägare att se vilka avelshingstar som är Kvalitetstestade. Blir det färre och färre som blir det kommer det snart inte finnas några Stambokshingstar kvar och kvar blir bara en hög med Licenshingstar som inte är granskade alls. Då får stoägarna absolut ingen som helst hjälp med att se vilka hingstar som passar eller inte passar till respektive sto.

Några frågor som vi ALLA måste fundera allvarligt på är hur vi på bästa sätt ska kunna fortsätta förvalta stambokshingstarna. Få fler hingstar till visning utav de som idag har licens samt nytillkomna givetvis.

Kan inte ni som sitter på konkreta förslag eller funderingar maila dom till styrelsen så att det finns något påtagligt att gå på?

Jag har ett eget förslag och jag tycker att man ska sänka gränsen till 38p och lägga till en Kvalitetsboksklass. Idag har vi G till GI+. Jag tycker man kan ta till diskussion att fler hingstar släpps in i stamboken men med en klass GIII (typ med tvekan G) för de hingstar som har 38-39p. Någonstans finns ju ändå ett värde i att pröva en hingst, och viktigast är väl ändå att få så många hingstar som möjligt granskade med officiella omdömen. De hingstar som bara har licens idag används ju i alla fall så de har ju inget att förlora på att visa. Och någonstans har vi ju ansett att en hingst på 38p inte är fy skam, annars hade den ju aldrig fått möjlighet till hingstpremie på 500kr.

Reflektioner önskas! Från mig som själv sitter i valet och kvalet om man ska anmäla till 2013.