Hingstarnas framtid

Idag går mina tankar till hingstarna. Igen. Under Avelskonferensen tillkännagavs årets betäckningsstatitik och det var ju ruskigt beklämmande läsning. Så lågt den låg i år har den inte legat på (har inte alla siffror i framför mig i flytthärvan men försöker komma ihåg) sen innan 2005 i alla fall. Någon som har statistiken tillgänglig får gärna kommentera. Jag gjorde ett överslag på cobbarna som är ”min” sektion och konstaterade att stoantalet per hingst var blygsamma 1,2. Räkna till det en levande föl procent som brukar ligga på ca 65% så hamnar vi på 0,78. Alltså får inte hingstarna ens ett levande föl per år efter sig nuförtiden. Hur det kan komma sig att aveln minskar så diskuterades flitigt men alla raser lider av samma trend och jag tror inte det finns några enkla svar. Jag lämnar det därhän en stund och tänkte att jag skulle göra lite research vad som hänt med avelshingstarnas utveckling de senaste åren.

Welsh Coben blev stamboksberättigad i Sverige 1986. I början av 1990-talet fanns det 5 godkända hingstar i Sverige. Vi hade då ett premieringskrav och hingstarna som selekterades granskades hårt av en nämnd. I början av 2000 hade vi +/- 10 hingstar i avel. Vi hade då fortfarande regional och central avelsvärdering. På den regionala blev man antingen rekommenderad eller inte rekommenderad vidare till den centrala. Redan vid den regionala bedömningen gjordes en snabb koll huruvida testiklarna låg i rätt läge eller inte. Ett fåtal hingstar gick vidare till den centrala där de bedömdes en gång till. Inga som helst poäng tillkännagavs på den regionala visningen utan man fick vackert vänta till den centrala för att få sina poäng. Oftast blev hingstarna som blev vidarerekommenderade till den centrala värderingen godkända, men om jag inte minns fel var det inte 100% godkända. Fördelen med att ha både en regional samt central avelsvärdering som jag uppfattar det är att domarna har möjlighet att se hingsten två ggr.

I mitten av 2000-talet blev vi tvungna att följa moderlandets regler med att enbart licensiera hingstar via veterinärintyg. Det blev en boom i Sverige och antalet hingstar i aveln ökade lavinartat på cobsidan. Idag per avslutad betäckningssäsong 2012 har vi 22 Kvalitetsboks/Riksstamboks- i fortsättningen kallade Stambokshingstar och 18 licensierade via intyg/ej tillräckliga poäng. Ytterligare 8 Licenshingstar är antingen kastrerade eller har fått sin licens indragen pga bristande skötsel av rapporteringsplikten. Alltså fanns det vid årets ingång fler Licenshingstar än Stambokshingstar.

På gott och ont är aveln ”släppt fri”. Jag låter var och en avgöra vad som är gott och ont med det.

Rent övergripande ser jag en försämring av möjligheterna att kvalitetsmärka våra avelsdjur. Det är fler hingstar per ston, i samma takt som betäckningarna minskar, det räcker inte riktigt till. Snittåldern idag på Stambokshingstarna är hela 14 år. Det är väldigt högt om man ser till tillväxttakten på de nytillkomna i stamboken. I år blev det ingen. På licenshingstsidan däremot är genomsnittsåldern bara 9 år. Det krävs inte mindre än att 10 Stambokshingstar ska falla av pinn innan det blir samma genomsnittsålder på Stamboks och Licenshingstarna.
•Väntar vi för länge med att visa? (Tilåtet från 2 års ålder)
•Är vi för hårda i våra bedömningar?
•Ska vi sänka kraven på intagandet i stambok och istället ha som danskarna, olika klassifieringar av hingstarna?
•Vad är det som ”skrämmer bort” ägarna till Licenshingstarna ifrån visning?
•Upplevs det som för mycket prestige i att ha en Kvalitetsbok?
•Vad vill man med sin hingst?

Stamboken ska vara en vägledning för stoägare att se vilka avelshingstar som är Kvalitetstestade. Blir det färre och färre som blir det kommer det snart inte finnas några Stambokshingstar kvar och kvar blir bara en hög med Licenshingstar som inte är granskade alls. Då får stoägarna absolut ingen som helst hjälp med att se vilka hingstar som passar eller inte passar till respektive sto.

Några frågor som vi ALLA måste fundera allvarligt på är hur vi på bästa sätt ska kunna fortsätta förvalta stambokshingstarna. Få fler hingstar till visning utav de som idag har licens samt nytillkomna givetvis.

Kan inte ni som sitter på konkreta förslag eller funderingar maila dom till styrelsen så att det finns något påtagligt att gå på?

Jag har ett eget förslag och jag tycker att man ska sänka gränsen till 38p och lägga till en Kvalitetsboksklass. Idag har vi G till GI+. Jag tycker man kan ta till diskussion att fler hingstar släpps in i stamboken men med en klass GIII (typ med tvekan G) för de hingstar som har 38-39p. Någonstans finns ju ändå ett värde i att pröva en hingst, och viktigast är väl ändå att få så många hingstar som möjligt granskade med officiella omdömen. De hingstar som bara har licens idag används ju i alla fall så de har ju inget att förlora på att visa. Och någonstans har vi ju ansett att en hingst på 38p inte är fy skam, annars hade den ju aldrig fått möjlighet till hingstpremie på 500kr.

Reflektioner önskas! Från mig som själv sitter i valet och kvalet om man ska anmäla till 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s