Författare: iglatjarn

Haly & Alva kör en dans i paddocken

Gazette börjar bli stora damen och står och spanar

Tripp trapp trull.

Gazette och Samson busar.

Gazette poserar.

Samson poserar han med.

Saigon börjar bli tonåring och har satts i skolan.

Och så lite Luciafirande som Elin och Wilma stod för!

Då var man där, på andra sidan livet.
Igångsättningen blev aldrig av. På lördag morgon fick jag stora skälvan och efter lite extra undersökningar av lille William i magen så beslöts det att vänta och se. Vilket vi gjorde.
Hur det hela gick till går att läsa i ”bloggen-för-släktingar-runt-om-i-landet” http://iglatjarn.blogg.se/william och inte här, som är ska ska förbli en stuteriblogg.

Och på stuterifronten är det för övrigt lugnt, som sig bör den här årstiden. Haly rids, Saigon grejas med ganska mycket nu och fölen börjar göra sig redo för avvänjning. Någon gång i mitten av januari flyttar Gazette norrut.
Sen börjar liksom året om igen med tidiga betäckningar och vår i luften.
Fast först väntar julen. Snart bara 4 veckor kvar.

Det gick oförskämt bra för Haly och Alva på tävlingen föresten som går att läsa på framsidan. Det var ju Clear Round bedömningen så ingen placering, men om det varit det hade de vunnit bägge sina klasser samt blivit Klubbmästare. 66,2% i LB och 63,7% i LA som för övrigt var deras debut är inte illa. Dessutom med flera åttor i protokollet bla på svårigheten förvänd galopp. Grattis grattis och puss på mulen på Halybailey.

Vi säger Grattis till Lilla G en dag försent som igår kl 15 sharp blev 4 år gammal.
Sista inlägget på denna sidan av livet.
Imorgon ska Liten titta ut efter en högst ofrivillig och motvillig men planerad igångsättning pga minskade fosterrörelser, och Haly och Alva ska ut och tävla igen. Håll tummarna för oss allihopa.

Nu har det varit ett par dystra inlägg men allt är inte mulet på himlen. Haly och hans ryttare Alva – ett namn som varit mycket jobbigt att koppla ihop med vardagen – har hittat varandra riktigt bra och de var i helgen på väg på sin tredje tävling tillsammans och så äntligen satt den, placeringen! De gick upp ett snäpp och startade nu en LB:1 och red ihop 64,14% vilket räckte till den fjärdeplats. Grattis grattis! Nu blir det en start till, har inte riktigt bestämt vilken klass/klasser ännu men sen får det nog bli ett litet uppehåll under vintern då tyvärr säsongen slutar tidigt inom dressyrsporten.

Fölisarna växer så det knakar och är inte längre föl utan snarare långbenta rangliga ynglingar. Det börjar snart dra ihop sig för avvänjning för Gazette som redan hunnit bli 5 månader. Samson ligger en månad efter så han får vänta lite till. Förmodligen gör vi som vi brukar, och använder oss av en lite äldre kompis under avvänjningen. Som oftast tycks vi alltid ha en åring som man kan använda som lekkompis i den ena stora fölboxen. Gwylfah har fått våra avvänjningskompis till Samarah, Spike har fått vara kompis till Glen och nu får nog Saigon vara kompis till först Gazette och sedan Samson. Det fungerar ypperligt bra att ha två unghästar i samma fölbox nattetid under avvänjning. De äter glatt ur samma krubba även om man hänger fram fler krubbor. Kanske mest naturligt också då vi nyttjar oss av mamma-föl-krubba, dvs en ganska låg men långsmal krubba. Det gör att två hästar med lätthet kan ha sina huvuden nere samtidigt. Fölen tycks alltid föredra att äta tillsammans framför att äta ur varsinn krubba. De får dessutom stå och klia manke med varandra nattetid istället för att söka mammans tröst och det är aldrig några oroliga föl som vill spränga boxdörren på morgonen. Vi har kört detta systemet i flera år och det fungerar mycket bra.

Vinter kom tidigt i år, känns det som.
Vaknade härom fredagen upp till ett kritvitt Tyresö och fann det väldigt spännande att efter ett par timmar – under vilt snöande av lappvantar – sätta sig i bilen med sommartofflor och åka de 4 km till barnmorskan. Kunde inte riktigt strunta i den tiden kände jag. och tja, fram kom jag. Hemresan var destu värre som inkluderade både bambi på hal is i nerförsbacke och vågrätt bredställ över en trottoar.

Fick en lite deja vu från 2002 när vi tidigt en lördag morgon skulle åka till vetlanda med Grynet för att göra Rikskvalitetsfinalen i gångarter och fann att Lexbydal var täckt av 3 dm snö… Minns inte datumet i huvudet men det var någon gång i mitten av oktober. Vi valde då att stanna hemma då det inte fanns mycket annat att välja på. Hade inte lust att riskera vare sig oss själva eller Grynet oavsett hur roligt det än hade varit att vara i final. Då reglerna var mycket hårdare då och det var mycket svårare att ta sig till final än vad det är idag.
Men men, vi vet ju redan att vi har sveriges finaste ponny, eller hur 😉
Ödmjukhet är en dygd, eller var säger man. Hupps!

Usch detta inlägg har legat och gnagt i huvudet under många månader nu men jag har aldrig riktigt fått styrka nog att få ner det i skrift. Men jag vill heller inte låta det gå obemärkt förbi för våran hoffe Gårdvarens II Xtas till vardags ”Alva” var en så kär vän att vi absolut måste hedra henne en sista gång även i denna blogg.
Onsdagen den 30 Juni så rycktes hon mycket hastigt och dramatiskt bort i en fruktansvärd olycka där jag låter detaljerna utebli. Vår enda tröst är att det förmodligen gick fort då hon låg och sov när det hände.
Det blev mycket chockartat för oss allihopa. Ingen hade väntat sig att hon skulle försvinna från oss i så unga år. Hon var bara 5 år. Full av livsglädje och bus och älskade att vara med husse Anders på jobbet och åka lastbil runt om i sverige. Hon vaktade gården här hemma och var tuff när det gällde och jordens största kelgris däremellan.
Hon blev den andra hunden i rad som hastigt gått bort i en olycka så man börjar undra vilken förbannelse som vilar över oss egentligen. Vår andra stackars hund Milou är nu ensam kvar för andra gången och det var förmodligen lika jobbigt för henne i början. Hundar sörjer på ett speciellt sätt precis som vi gör. Hon har inte heller varit sig själv under sommaren men nu när hösten kommit och vardagens rutiner infunnit sig så har även hon kommit till ro. Hon är gammal nu så vi får njuta av henne så lång tid det är kvar. Någon ny hund i familjen blir det inte. Milou ska få avsluta själv hos oss först.

Sov så gott kära Alva på kullen där du har utsikt över gården, precis där du gillade att ligga och vakta. Lek och ha det roligt med Raffa i himlen. Jag är övertygad om att ni två har mycket roligt tillsammans

2010 har varit ett hemskt år. På kort tid i våras avled två av våra vänner, en i sjukdom och en hastigt i en MC-olycka, med bara ett par veckors mellanrum. Alva omkom inte långt därefter i sin olycka, sen skrämde Saigon livet ur oss med sin plötsliga blockhälta och nu senast kastade Grynet sitt föl. Hoppas året är slut snart och att 2011 bara kan bli bättre.
Givetvis har 2010 haft sina ljusa stunder också, många sådana. Men i stunder av sorg blir det det svarta och sorgliga det som tar över och det måste få lov att göra det ibland så att man kan bearbeta det och gå vidare.