Författare: iglatjarn

I helgen som var kom mamma och Anders upp till oss i Tyresö för ett besök. Mikael och Anders skulle åka på whiskeykryssning fredag-lördag och vi skulle snattra och dricka vin. Det var mycket trevligt. Bra väder, strålande sol och det bjöds på både promenader och massa fika. Vi hann nog prata av oss angående hästarna också och det var bra. Det är så mycket man försöker stöta och blöta över telefon men man hinner liksom aldrig klart. Vi har bestämt oss gällande Lilla G iallafall. En hingst står på listan och ägaren är tillfrågad. De ska fundera lite och så får vi besked om några veckor. Säger dom nej så struntar vi i att betäcka i år och skaffar en ryttare till henne istället. Vi har även funderat på om vi ska byta hingst på Grynet. Dels vill vi först se hur ungen ser ut som ska födas och allt allt går bra såklart. Sen blir det eventuellt samma hingst till henne som till G om det nu går bra. Säger dom nej även till henne så får vi se om det blir Haly igen eller om hon får gå gall. Samson är fortfarande kvar och vi vill inte betäcka fler ston än att vi har plats och framförallt tid för eventuellt osålda föl.
Hingstar kan också vara lite svårt att välja ibland, det finns många fina. Å andra sidan har vi mycket klart för oss hur vi vill att våra cobbar ska se ut, lite mer gammaldags som dom gjorde för 20-40 år sen och då begränsas hingstvalet ganska mycket. Vill egentligen gärna ha ett Caracas-föl på Lilla G, men med två förlorade föl vill vi ha igång hennes livmoder med ett friskt fullgånget föl innan vi prövar igen, om dom nu inte skulle vara kompatibla med varandra just nu. Ston som fått föl är alltid mycket enklare att få dräktiga och behålla dräktigheter igen.

Hann även med att gå igenom tävlingsterminen under våren litegrann. Mamma och Alva har redan varit på möte och bestämt litegrann men nu fick jag också ta del av det samt finplanera lite. I år kommer Alva och Haly att tävla för Lerumsortens Ryttarförening (min och mammas gamla klubb) och de kommer att vara med i Division II laget i dressyr samt rida Gotacupen i hoppning. Egentligen hade vi velat starta Division I med Lorf men det fanns tyvärr inte ekipage så det räckte.
Emellan de olika lagtävlingarna ska dom försöka få tid till lite regionala dressyrtävlingar också. Till hösten har eventuellt Alva lite egna planer på gång så då får vi se hur det blir. Men det tar vi sen!
Lagdressyren blir rolig. Det blir ett rent welshlag som Lorf företräder med inte mindre än 3 godkända hingstar samt en valack! Bra och rolig PR ute på banorna!
De som tävlar blir Alva och Haly, sedan blir det även Derwen Mr T RWD 8, Burhults Toy RWM 38 samt Derwen Dennis (u: Buckswood Amber Princess och alltså är bror till vår Summer!) Tre Derwenstammade cobbar och en mountain, det ska bli jätteskoj att följa!

Riks går i Lerum så dit åker nog de som finns hemma om alla är friska och hela och i fint hull. Beroende på hur det går med Lilla Gs dräktighet såklart. Haly kommer inte visas någonstans utan ska bara ridas utav Alva. Hon får bestämma om han ska betäcka samtidigt eller inte.

Lite kort från myset i helgen.

Stella blir alldeles till sig när man möter folk ute. Alla är så trevliga som kommer dit enbart för hennes skull!

Nej, man får inte ge maten till hunden William.

Eftermiddagsmat i soffan.

Det ena benet före det andra, och så om igen. Ett och två, det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

Titta vad jag kan!

Kompisar.

Det typiska hoffe-skuttet.

Hoffehopp!

Hej då mormor tack för all lek dessa dagarna!

Och hej då Stella-bus!

Ja alltså i ASVHs regi. 25/2 – 3/3. Jag tycker nästan att det är årets höjdpunkt. De olika hästraserna som finns har så mycket att lära av varandra bara man tar av sig skyddsglasögonen och blir lite mer vidsynt. Kan bara uttala mig om ”vår egen” sektion D. Olika varianter av typ är godkänt, men jag ”snörper på munnen” åt vissa typer som höjs över skyarna men där jag själv undrar hur i hela fridens namn man ens kan sitta på dom. Det är ju extremfall inte många är sådana såklart. När vi avlar vill vi ha fram ridbara cobbar som dom såg ut förr i tiden. Långa framben med välburna halsar, och lite rakare ryggar med starka ryggslut. Jag tycker att ett av cobbens allvarligaste problem idag är att många är byggda i nerförsbacke vilket påverkar både dess fysik med negativ ökad belastning på ledgångar och hovar, det ger sämre hållbarhet. Sedan blir en nerförsbacke häst inte särskilt trevlig att rida. Den får svårt att bära upp sig själv och hitta en naturlig balans, får svårare att gå i form och den får också den ganska så omtalade ”dåliga galoppen” som jag vet att jag tagit upp förut.

Att titta på ASVHs bruksprov är rent ögongodis. Det är så jag vill att cobbarna ska vara byggda och röra sig! Naturligtvis med cobbarnas vackra huvuden och karaktäristiska hasarbete. Men det är lättheten i fronten jag eftersträvan. Den här känslan när man ser en häst att man när som helst kan sätta den i piaff.
Jag blir så inspirerad när jag får se sådana hästar och då granskar man sina egna ännu mer och försöker fundera ut hur man kan komponera ihop den eftersträvade drömhästen. Grynet lämnar precis sådana föl. Eventuellt blir det hingstbyte på henne i år. Vi vet vad hon lämnar med Haly så vi funderar på att ge en obeprövad hingst chansen som har lite fördelar Grynet saknar. Vi får se. Funderingarna med vad vi gör med Lilla G kvarstår.

Imorgon blir det lite socialt häng på Salsta i SWF´s regi med Sarah och Colin Tibbey ifrån Wales som ska utbilda oss i trimning och visning. Där möter jag också upp Gazette&Mozart-Mari. Ska bli trevligt 🙂

Har nåtts av beskedet att den gamle gentlemannen Burhults Black Commence : Derwen Railway Express u: Derwen Sioned har vandrat vidare till de gröna ängarna efter att ha uppnått den aktningsvärda men på cob inte helt ovanliga 25 års ålder. Mycket tråkigt. Madde har ridit Commence under flera års tid innan vi slutade på ridskolan och köpte egen häst så vi är mycket familjära med honom och känner honom utan och innan. När vi skulle betäcka Grynet första gången så var Commence det självklara valet för oss. Tyvärr var inte Grynet av samma åsikt så någon betäckning blev det aldrig då hon avskydde Commence som pesten trots brunst. Så vi fick mot sommarens slut ge upp och ta hem henne obetäckt. Ett antal svordomar muttrades över märra då :p
Sedan kom Haly in i bilden och några mer försök med Commence blev det inte. Jag är övertygad om att han har det bra där han är nu och han har ju två söner kvar i aveln som kan föra hans blod vidare. Det är en glädje att ha lärt känna en så fin hingst under så många år och vi sörjer hans bortgång.

I torsdags var det dags för lillsnorpa att göra debut i utställningsringen. Vi vill ju att hon ska gå igenom alla stegen för att bli en bra brukshund och för att eventuellt senare gå i avel så då får man börja i tid.

Det var två stycken i hennes klass och hon gick tvåa. Kritiken blev enligt nedan:

”Tikvalp med utmärkta proportioner. Feminint huvud med kraftig stopmarkering. Runda mellanbruna ögon. Aning smal i skalle. Ännu något outvecklad underkäke, underbett för dagen. Välutvecklat förbröst. Utmärkt benstomme och vinklar. Rör sig väl från sidan. Tänk på hullet på den här unga hunden. Därför får hon inget HP idag.”

Det var ju ingen kritik att skämmas för direkt! Bådar gott för framtiden 🙂
Det är dåligt med bilder på Stella-bus men vi får försöka skärpa oss, men tyvärr blir det ju oftare hästarna som hamnar framför kameran. Man tänker inte på Stella riktigt på samma sätt för hon är ju ständigt runt fötterna. Bättring utlovas! Får bidra med lite äldre bilder så länge.

Inte så mycket att förtälja sen sist. Inga aktiviteter på hästfronten. Tävlingar och utställningar är slut för i år så nu är det inomhusträning som står på schemat. Haly tränas regelbundet för Cecilia Rahn i dressyr och Sussie Blomqvist i hoppning och han står kvar på Sussies anläggning. Här hemma är det väldigt lugnt. Tjejerna tar det piano ute i hagen. Grynet har på Williams födelsedag passerat halvvägs. Även Gwylfah som vi är lite nojiga med efter årets händelse verkar må bra och börjar faktiskt få lite kula under magen. Anna tränar vidare med Saigon och Samson mest växer. Han är uttråkad, men det är väldigt trögt på säljmarknaden. Trist. Kanske att man inte ska betäcka om det inte går att sälja. Fler och fler väljer att importera billigt istället, fast det brukar inte bli så billigt i slutändan. Planen är fortfarande att Grynet ska betäckas om för hon är för bra för att gå gall. Gwylfah ska ridas, basta.

William och jag på besök i Lexbydal.


Gwylfah är så vacker ❤

Samson

Nya spolplattan helt färdig med målat stängsel, spolanordningen med arm över ryggen på hästarna är klar och nu varmvattenberedare monterad i sadelkammare med snabbutkast direkt på utsidan vid plattan. Dörr gjord in till första boxen så alla hästarna kan nu gå genom stallet och sparka av sig all hovströ på plattan innan de traskar vidare över gården till sina respektive hagar. Lättskött och smidigt, och man slipper kratta hovkakor på framsidan vid huset. På kvällen samma visa in, man slipper lera på framsidan och kan smidigt spola av dom innan man går in i boxarna. Härligt.

Rångedahl hittade ett varmt och sovande barn.

Lexbydal i mitten av november, helt otroligt grönt och varmt ute! Hade vi inte haft så blött i markerna hade de fortfarande kunnat gå ute på bete.

William trivs i mormors badkar.

Ettårskalas med västkustsläkten.

Gott med tårta!

William kollar på hästarna.

hittade sig en luggsliten kompis.

Puss mormor!