Vikten av ett bra team

Söndag dagen före löning och det är fortfarande kallt och snöigt ute! Jag rider med glädje även om det är sanning med modifikation. Vore kul om man slapp dubbla vantar snart, det är så svårt att greppa tygeln.
Glen är avvand från Grynet och är flyttfärdig nu OM rätt köpare dyker upp. Vi har absolut inte bråttom med honom. Han växer så det knakar, är nästan lika stor som Spike trots att det skiljer nästan ett år på dom!


Kanske inte världens bästa bild men man ser hur mycket han vuxit på höjden jämfört med Spike iallafall

All tillväxt har tagit ganska hårt på både honom och mamma Grynet därav avvande vi i julas. Han är i tunnaste laget men kommer nog snart lägga på sig bara våren kommer och han kan beta lite färskt gräs och går ur sin ”tillväxttopp”. Han ser rackarns bra ut annars. Vi säljer enbart till nån som vill fortsätta matcha honom som hingst ett par år till. Annars får han bli kvar hemma. Vi har inte för avsikt att skänka bort honom heller.

Glenfiddich 6 månader

Spike blir ju nu två år och söker fortfarande ett bra hem innan det är dags att ta itu med förskolans träning. Han går med träns och är redo att börja tömköras. En perfekt familjehäst. Saigon är inte riktigt avvand ännu. En liten bodybuilder är hon, blir nog ganska krallig som större ser det ut som i dagsläget, men förmodligen inte så stor. Stannar nog mitt på D-ponnymått. En tuffing till tjej är det. Gott om humör men alltid med öronen framåt och full i fan i blicken!

Summer och Haly gör inte så mycket. Summer koncentrerar sig på att äta och göda magen i stillsamt mak. Även Haly äter, han har börjat gå upp i vikt igen. Skönt. Han behöver massa extrahull inför våren men det är en bit kvar dit innan.

Idag blir det ett litet sånt där ”tänka-efter” inlägg. Jag har funderat lite på vikten av att ha ett bra team runtomkring sig för att få allting att fungera. En häst är ju inte bara en häst som kräver en skötare. Hästen behöver mat vilket gör att matte behöver en bra kraftfoderleverantör, som tar hem precis det man vill ha i god tid så det alltid finns hemma. Idag skulle vi vilja tacka Bittan på Kåhögs Gård för att du alltid är lika käck och trevlig och levererar bra kraftfoder i ur och skur! Även utanför ordinarie öppettider om det skulle krisa.
Hästarna behöver också hö, och där har vi att tacka vår granne Marie som alltid bistår med friskt och fräsht hösilage till våra hästar. Vi har veterinär Christine som kommer med fem minuters varsel om nån häst inte mår bra. Det spelar liksom ingen roll om det är mitt i natta eller söndag morgon. Inställelsetid 3.5 minuter. Guld värt!
Man är beroende av så många människor för att hästarna ska må bra. Inte minst under avelsäsongen då det brukar bli upprepade resor till Monica och Peter på Kungsbacka Hästvård som alltid gör Allt för att våra egna samt gästande ston till Haly ska bli dräktiga. Hittills med mycket gott resultat! På sex år i avel så har han producerat 24 födda föl på om det är 27 (? minnet sviktar) betäckta ston. Ett otroligt gott resultat och vi har verkligen slitit med några utav stona för att få dom dräktiga och det tack vare expertisen vi har runt omkring oss.

Nu den senaste i skaran av duktigt folk vi har fått förtroende för att vår nye hovslagare Simon Bodner. Han gör allt för att få hästarnas fötter perfekta och det är med stort kunnande och estetisk touch som hovarna nu är i bästa skick. Haly är skodd med öppen tå och lite högre trakt för att utveckla överrullningen lite, den har varit begränsad ett tag då skoningen inte varit helt hundra. Spike är den som har bäst kvalitet på sina hovar och som är absolut mest rättställd. Simons favorit! Summer har däremot egenhändigt utsett Simon till sin personliga favorit bland oss människor.
Hon kom till Sverige 2004. Sedan dess har vi aldrig kunnat verka henne bak. Turligt nog sliter hon både bra och jämnt så det har inte gått någon nöd på fötterna heller. Hon är ju en dam med bestämda åsikter kring hur hon vill ha saker och ting, och hon har en stark egen intigritet. Hon är abslut inte dum, men har sonika bestämt sig för att hennes bakfötter rör man inte. Vi har prövat hemma måååånga gånger och övat och övat, flera hovslagare har försökt men nog sjutton står hon där, bestämd som en ardenner men med en ängels uttryck i ögonen. Hon har helt enkelt inte blivit verkad på vad vi vet minst de fem senaste åren.

Förrän Summer träffade Simon. Och blev kär.
Vips lyfte hon snällt på baktassarna och sa -Be my guest! till hovslagaren som fick verka henne utan protester. Inte bara en gång av ren lyckträff utan flera gånger nu!
Helt fantastiskt och vi står förstummade… Honom får vi nu hålla hårt i. Och är tacksamma för att få välkomna honom in i teamet som cirkulerar kring Cirkus Iglatjärn.

Nästa gång jag skriver vill jag att det ska vara något varmare ute. Vi är mycket tacksamma för att vi fick konverterat vår elpanna till pellets och fick igång den lagom till första advent. Sen smällde ju kylan till och vi har väl legat på -10 ganska konstant den sista månaden. Pelletsen plingar och plongar i pannrummet och vi bär och vi bär dessa fördömda säckar, men vad gör det när elmätaren snurrar fram i mycket sakta mak och senaste elräkningen låg på 700 kr. Klart godkänt tycker vi 🙂


En sömnig Spike hälsar!


Lilla G står och väntar in våren…


Haly & Daniel tar sig en svängom

Vi har även haft besök av en fotograf, Emelie Lindohf, som fotat våra hästar. Tyvärr var inte solen framme men vad gör det när motiven gör så gott dom kan ändå! Kika gärna i hästarnas gallerier där det ligger några nya bilder tagna av Emelie. Titta också absolut in på hennes fotoblogg för att se mer kort. Jag lovar det är väl värt ett besök!
http://www.babbstaff.wordpress.com/

Nu hade jag nog inte så mycket mer för denna gången.
Må så gott alla

Fröken Bråttom

Borde verkligen uppdatera er, känner jag. Men har inte haft någon större lust det senaste halvåret. Sen händer det ju inte så mycket roligt på vintern heller. Eller vinter, vad är det för väder vi har egentligen? Stod häromdagen i stallet och grejade, solen värmde mot kinden och det var +12 grader ute. Den 20 november!?!?

”När jag var liten” så hade vi minsann snö på vintrarna. Och det var faktiskt inte många år sedan alls vi hade tolkningsrejs efter Alex i paddocken så snön sprutade om miniskidorna, och efteråt så gick vi in i stugvärmen och drack hett kaffe/choklad med Amarula. Det var grejer det.
Det enda som händer egentligen är med fröken Gwylfah. Eller Fröken Bråttom som är hennes nya namn. Hon måste ha fått ferrari-genen ifrån mamma Gwyneth. När man grejar med henne kan hon inte stå still utan trampar runt. Inte hysteriskt så det stör, men hon kan bara inte stå still. Går jag därifrån för att hämta sadel så börjar hon skrapa sig ner till kineserna. Enda gången hon faktiskt står helt still är när man sitter upp. Då står hon helt förstenad. Duktig flicka! Ute på tur så knallar hon på så käckt. Traven är aktiv och hon kan kommandona riktigt bra. Vi har börjat trava bommar och bara vi tar oss till ridhuset någon kväll så ska jag börja hoppa henne lite smått.

Jag tänkte pröva att göra tvärtom med galoppen nämligen. Det är svårt nog att få en samlad ridning på en vinglig unghäst, och jag vill ogärna ”gå upp en hastighet” om hästen ifråga inte går i form först. Knasigt jag vet, men jag har den fixa iden. Så nu när hon är relativt stabil i en bra unghästform i skritt och trav tänkte jag börja travhoppa henne och succesivt höja så hon landar i galopp, för då får jag ju både form och bjudning automatiskt.

Jag får återkomma med utvärdering när jag ser hur det fungerar. Kort är inte att tänka på. Det är alltid beckmörkt när jag är i stallet, och på helgerna har vi för fullt upp hemma för att jag ska få till en fotograf. Det får komma tilll våren istället.

God Jul om det inte blir några mer uppdateringar innan dess. Runt nyår kör jag den sedvanliga Nyårskrönikan, och denna gången finns det ju Massor att berätta!

Fyra damer och en herre

Det har varit några hektiska veckor men ska göra en sammanställning utav Halybarnens senaste bravader.

Wynono: Silverbelönad med god kritik (Berga)
Gwylfah: Guldbelönad, Junior Champion, Bäst i Ras, slutade 3:a i Best in Show! (Berga)
Athena: Silverbelönad med fin kritk (Tidaholm)
Cabina: Fölmönstrad, 89788=40p
Twin Wilma: 42p, Bäst i Ras, Reserv Best in Show! (Mantorp)

Man börjar ju bli bortskämd, vilket kanonår 2009 har varit för alla avkommor! Vilken tur att vi valde att betäcka Summer också, annars hade det ju bara blivit två föl nästa år. Vi får vara tacksamma att Haly åtminstone har betäckt många fina ston fram till idag, trenden är ju dalande. För bara några år sedan hade vi 15 hingstar i avel, idag har vi runt 30! Stona räcker inte till till alla hingstar så man får vara glad för att ha egna ston att betäcka med så det blir lite avkommor. Vill gärna kunna avkommebedöma honom när tiden är inne, och det är svårt nog ändå. Så visst får man lov att glädjas när det går bra, och man får ett kvitto på att man avlar åt rätt håll.

Oj oj oj!

Vilken ände ska man börja i. Nu har det varit aktiviteter på gång igen.
Långåsens Casablanca har haft en helt fantastisk sommar i år och inte är den slut ännu. I mitten av september åkte Karin med familj till Nossebro för att få henne bedömd på Treårstestet. Det kunde knappast ha gått bättre! 888889 exteriört och 9-10 hoppning! Det gav slutpoängen 49 i gångarter och 52 i hoppning!!! Helt otroligt roligt och fantastiskt kul för uppfödarna som matchat denna godbit så bra under alla år, från sto- och hingstval fram till idag. Det blev helt enkelt triss i Diplom för Casablanca i sommar. Först Avelsdiplom sedan dessa två. Och inte är det slut med det. Nu till helgen den 26:e på lördag är det dags för Riksfinalen i Falkenberg. Håll nu alla tummar och tår så hårt det bara går för att hon ska lyckas knipa en hyfsad placering där, vore ju kronan på verket. Men oavsett resultatet har hon redan visat sina kvaliteter gång på gång så vad mer kan man begära. Stort Grattis till alla i Casablancagänget för denna sommaren!!
Knappt har man hunnit smälta det så är det dags för vår egen uppfödning Gwylfah att komma ut i ringen. Till Enköping åkte vi en mycket solig, härlig och varm sensommardag för att visa på treårspremiering. När vi kom dit och öppnade dörren till släpet tittade hon lyckligt ut – med grimman runt halsen och nosstycket som bett i munnen. Jag bara ler och suckar för hon kan inte vara still en sekund, måste alltid sysselsätta sig med något. Jag satte fast grimman igen och så gick vi iväg för att reka läget en stund. Väl tillbaka vid transporten en stund senare ser vi på lång väg hennes huvud sticka ut ur transporten. Denna gång sitter grimman kvar på, men hon har lyckats koppla av grimskaftet så att hon stod lös. Sen hade hon ryckt ur sprinten ur bommen fram så den hade åkt åt sidan. Det var helt enkelt fritt fram att kliva ur genom dörren om hon hade velat. För att verkligen göra fri väg framåt hade hon också plockat av två lister som sitter runt lilla dörren så att den skulle vara hyfsat lätt att lyfta av….. Är det någon som vill ha en svart liten ponny!?!? Hon ger mig gråa hår……

Fast hon är förlåten allt. Resultatet kunde ju inte bli bättre. Domaren Madeleine Beckman tyckte om vad hon såg och tilldelade henne 88888=40p vilket räcker till Avelsdiplom och jag jublade nästan högt! Inte bara för att det är det första stoet vi visar, det är också Grynets första sto, och i och med detta behöver Grynet bara klämma fram en fölunge till så kan hon höjas till A. För Halys skull är det ännu mera fantastiskt. Första årgången med treåriga ston, tre har nu visats och SAMTLIGA har erhållit Avelsdiplom!!!!! Kan det bli mer otroligt!?  Så nu är det glädje i lägret och vi kan se fram emot hösten och vintern med sol i sinnet.

Gwylfah, Foto: Mikael Jansson ©
Och så stona. Som resultat utav årets säsong så väntade vi 7 föl. 6 friska föl har fötts men tyvärr så förlorade vi ju Bikinis fölunge som bara levde ett dygn. Mycket sorgligt och tyvärr baksidan med avel. För varje föl man får som är friskt och mår bra, ju närmre kommer man den där katastrof-fölningen där det skiter sig rejält. 3 ston är betäckta och som det ser ut i dagsläget är alla dräktiga. Det är halvblodsstoet Charlize e: Biggles – Gauguin de Lully som går först ut. Har inte datumet i huvudet men det är i maj någon gång tror jag. Kul att halvblodsfolk får upp ögonen för cobbar i aveln, jag är övertygad om att det blir en mycket ridbar partbred. Nummer två är Grynet. Betäckt på fölbrunst och dräktig direkt utan krångel, skönt. Nummer tre är Summer. Japp. Vi valde att betäcka i alla fall av ett par anledningar. Först för att lilla Saigon ser så himla trevlig ut så vi betvivlar inte längre hennes förmåga att nedärva sina kvaliteter till avkommorna. Sen var det ren slump egentligen. Hon fölade ca 8 dagar för tidigt. Haly skulle åka upp till Knivsta på lördagen. Men på fredagen när Saigon bara var 3 dygn gammal ställer Summer upp sig och brunstar. Det blev snabba överläggningar och okej, vi kör på. Ett språng och sen tackade Haly för sig och åkte. Tiden gick, ingen ny brunst och vi körde en höstkoll förra veckan. Dräktig med fin blåsa och hjärtslag på dygn 53. Fantastiska Summer! Ett sånt enkelt sto ska verkligen vara i avel. Kan poängtera att vi inte hade betäckt vilket sto som helst på tredje dygnet. Men Summers historia kan vi och med vetskap om alla hennes brunster och dräktigheter i ryggen så valde vi att göra såhär. Och det gick ju vägen.
Så två cobföl hos oss nästa sommar om allt går bra. Grynet mitten av maj och Summer mitten av juni. Gwylfah avslutar säsongen i år med utställning i Haninge sen blir det ridning på heltid resten av hösten.

Ha en fortsatt skön höst alla!

Och så lilla Gwylfah

Gwylfah, Foto: Ann Cederlund-Fredriksson ©

Tösabiten börjar bli stor och går i skolan. Jag är ju alltid själv i stallet så bildbevisen är mycket begränsade. Hon är mycket duktig när jag tömkör och tar kommandon bra. Jag har tyvärr ingen paddock att tillgå så det blir bara grusvägar, skogen och stigar och det är ju bra och fyller en funktion i form av sidvärts och framåtbjudning osv. Men jag har svårare att runda av henne i formen när möjligheterna att gå på böjt spår är begränsade. Jag får ta det som steg två under ryttare istället. Jag fullkomligt avgudar dessa fantastiska cobbar. När jag gick på Flyinge och vi red in unghästar där så var det för all del enligt konstens tjocka bok och det var ju helt rätt, men det tog ju 8 veckor innan man överhuvudtaget kom upp på ryggen på dom, med all sadelinvänjning och liknande som skulle till innan. Väl ”privatpraktiserande” har jag en förkärlek för att göra saker och ting på mitt sätt, eller tja, jag blir mer eller mindre tvingad då jag som oftast arbetar själv. Med Gwylfah fick jag upp sadeln i juli, provade att den låg bra. Japps. Upp med sadeln på ryggen, spänna gjorden lite och så knallade vi ut på promenad. Efter ett antal hundra meter tyckte jag att vad sjutton, det är ju bara att pröva, går det så går det. Så jag började leta upp en sten att kliva upp ifrån men hittade ingen. Hmm. Jag stod och funderade lite men det var ju inte mycket att göra en grej utav så jag bara kortade tyglarna, proade lite så att hon inte skulle kliva iväg och sen 1-2-3 skyndade jag mig att kliva på ifrån stigbygeln. Gwylfah satte ut vänster ben för att parera och stod lydigt med spetsade öron blickstill. Sen var det bara till att skritta iväg. Duktig flicka! Vi skrittade väl 10-15 minuter sen fick det räcka. Hon ville trava flera gånger men där tyckte jag gränsen var nådd och höll henne i skritt. Det fick räcka. Så har vi fortsatt sen dess utan en reaktion någon gång.
Jag kanske generaliserar men så hade jag aldrig vågat göra med ett halvblod. Dom måste ju hoppa och stissa för minsta förändring. Det är därför ponnyerna ligger mig så varmt om hjärtat, dom är okomplicerade!
Snart premiering för Gwylfah, hur ska det gå tro? Jag hoppas innerligt på att domaren åtminstone ska kunna trycka upp poängen till Klass 1 men det kanske är att begära för mycket. Har jag låga förhoppningar från början så kan jag ju inte bli besviken 🙂 Nåja, allt för illa ska det väl inte gå men det vore roligt om hon kunde få 38p iallafall.

Gwylfah, Foto: Ann Cederlund-Fredriksson ©