Gnägget har tystnat i Lexbydal.
Vår Kung har klivit ner från sin tron.
Sorgen är så ofattbart stor så det går inte att sätta ord på. Den 29 augusti fick vår högt älskade Halybailey somna in för gott. Solen sken, pälsen var varm och hans livspartner Grynet stod och betade bredvid.
Man skulle nu kunna räkna upp alla hans fantastiska avkommor och vad de har presterat i livet med meriter och dylikt, men det är helt ovidkommande.
Vi väljer istället att se tillbaka på all glädje han gav oss, och vilket långt och lyckligt liv han fick tillsammans med oss.
Haly var för oss starten på en ny epok i livet med ett eget stuteri, och vi fick förmånen att ha honom i 18 år. (minns du Cilla när vi fick en VHS på honom från uppfödaren och satte oss på cyklarna upp till Stostallet på Flyinge och lånade övervakningsrummet för att kunna kolla på filmen?) Under de åren var han kärnfrisk och träffade bara veterinär en gång. Han har ridits hela livet och betäckt några ston per sommar samtidigt. Grynet som var hans stadiga fru fick han hela 9 helsyskon med.
Han var allas bästa vän, han älskade barn och att bli pysslad med. Han var den man litade mest på och han blev familjens bästa vän. Att beskriva Haly i ord blir så fattigt, för bara den som träffat honom förstår vilken utstrålning av godhet han hade. Flera var de ryttare som fick äran att rida honom under åren, inte minst Alva som hade honom mest och dressyrade, och Amanda som lät honom busa loss på hoppbanan. Haly red man barbacka på ute i skogen under frostiga vinterdagar och fick känna värmen genom ryggen, och man svettades tillsammans under sommarsolen i någon vild galopp på ”flygrakan”.
Alltid med öronen framåt.
Det sista året började han få dåliga tänder och lite svårt att hålla vikten. I början av sommaren tänkte vi att han nog tar sig bara han kommer ut på bete och får gå med sin ständiga fru och skava lite manke igen. Men inte ens gräset kunde ge honom hullet tillbaka och efter en ny koll på tänderna insåg vi att munhälsan inte längre kunde ge honom ett värdigt liv. Tillsammans togs beslutet att låta honom få en fin avslutning den sista tiden i livet under sommaren tillsammans med Grynet innan han blev för dålig. Det gick fort på slutet så även om det skär genom hela vår själ så var det rätt beslut.🦄
Han var pigg i blicken in i det sista, och det tröstar att han nu har en ny flock i Trapalanda med Disco och Chamarel.
Må du vila i frid och tack för all kärlek du gav oss ❤️❤️❤️
Iglatjärns Welsh Cob 