Fula ankungen blev en svan

Det var allt några stycken som rynkade på ögonbrynen när Spike föddes sent i augusti 2008 och sneglade på varandra och undrade ”med vad ÄR det där för något?”, för inte var han så speciellt vacker från början. Knoddig, med snipigt huvud och absolut ingen hals, även om man gjorde sitt bästa för att hitta något positivt med honom. För visst hade han positiva delar också, när man letade. Benen var bra tex, och så var han lite fulsöt sådär… Men mycket snäll och med ett härligt humör.
Alltså inte för inte som han fick sitt namn efter den lika fulsöta Spike (Rhys Ifans) i Notting Hill.

Spiken som han kallas för till vardags är iallafall jordens trevligaste häst, den absolut mest stabila uppfödning vi fått. Så himla genomtrevlig och fantastiskt intelligent och lättlärd. Grynets ungar brukar vara lite känsliga och ”kvicka” i huvudet medans Summers föl är mera lugna och stabila från början. Spiken kombinerar både det lugna och stabila med en kvicktänkhet och alerthet. Svårt att förklara, men han måste helt enkelt upplevas för att förstå. Han läser av oss människor mycket bra och reagerar för minsta kommando. Superlynne helt enkelt. Katter, hundar och grävmaskiner är piece of cake. Han vet inte hur man lägger öronen bakåt. Jag har nog aldrig sett dom bakåt faktiskt. Utöver sitt mycket trevliga temprament och annalkande goda exteriör så rör han sig kalas. Han är faktiskt mycket jämn sett till temperament, exteriör och gångarter. Annars är det ju inte helt unikt att de individer med högre poäng på typ bara rör sig mediokert, och de med de bästa gångarterna har någon nackdel typmässigt sett. Spiken har allt för tillfället, så det är bara till att njuta av honom innan han går in i nästa växtfas. Vi har alltid betraktat Spiken som en perfekt brukshäst, men nu när man ser honom börjar man fundera framåt lite. Fortsätter han arta sig såhär väl kanske det inte är helt bortkastat att visa honom som hingst om några år. Deltagandet är ju lågt så då kan man ju lika gärna få en bedömning utav honom. Den som lever får se (och vilken köpare som dyker upp spelar ju naturligtvis en avgörande roll) Hade han varit med på premiering idag eller nästa år hade man absolut inte behövt skämmas för honom iallafall, sina blotta 19 månaders ålder till trots.

Mycket roligt var det iallafall att komma hem och se vad som hänt med honom under vintern, för han har blivit en riktig snygging!! Bara titta och njut!

SÅ ska en cob röra sig!!

Hej då Glenfiddich!

På långfredagens morgon i strålande solsken så var det dags att vinka av vår ”lille” Glen. Han har nu fått en ny familj som ska ta hand om våran guldklimp. Glen flyttade till Laholm och kommer att bli ny livskamrat åt Yvonne med familj som ska ha honom till lite allt möjligt. Precis det en cob ska användas till :). Jätteroligt är det att få introducera cobbar till helt nya människor som inte haft cob innan. Det är ju en fantastiskt mångsidig ras och det är synd och mycket förvånande att det efter så många år i sverige nu fortfarande finns folk som ser ut som frågetecken när man nämner welsh cob. Friskare, sundare och härligare ras finns ju inte.
Det var ett litet stickspår, jag är ju benägen att göra såna…
Glen har iallafall funnit sig väl tillrätta och har redan skaffat sig en ny kompis som han tyr sig till på dagarna. Skönt att höra och man kan pusta ut. Det är alltid lika jobbigt att skiljas från de små även om man vet att man bara har dom på lånad tid redan från betäckningen.

Vi mätte honom lite sådär mellan tummen och pekfingret på gårdsplan och han låg nog nånstans runt 135 cm, vid 9 månaders ålder. Han har vuxit enormt mycket och stuckit iväg i höjd något alldeles. Han blir nog en stor pojk. Säkerligen minst 155 om inte ännu större. Daiquire är ju 153-155 idag och Glen är mycket större än honom vid samma ålder. Vad månde det sluta… Grynet saknar inte Glen något nämvärt. Hon tycker nog att det är skönt att få vara lite ifred och få maten för sig själv. Hon brukar inte ha några problem med hullet men med både Gwydyr och Glen har hon verkligen gett av hela sig själv till sina ungar och är lite i smalaste laget, inte farligt, men inte i utställningsskick heller så att säga. Det är 8 veckor kvar till nästa fölunge kommer. Spännande att se vad det är för någon skatt hon ruvar på i år! Fölungen kommer att bli till salu oavsett kön och färg. Kan vi få hoppas på ett gult sto kanske?

En legend ur tiden

Så nåddes man då av nyheten att en av de allra största genom tiderna, Derwen Railway Express, har fått avsluta sina dagar pga ålderdom. Railway är ju den hingst som ligger till grund för vår avel och han har hundratalet avkommor spridda över världen av mycket hög kvalitet. Ett barnbarn till honom gick bla till Australien på höstens Cobsale. Otaligt med champions och utställningsvinnare har han prodcuerat, inte bara som fader utav även som farfars- och morfarshingst. I Sverige är han nog mest bekant som fader till numera borgångne ELIT-premierade Derwen Tennessee Express (Grynets pappa) samt Gunns andra hingst och egna uppfödning Burhults Black Commence. Han är en riktig idol och vi är mycket glada att vi hann klappa på honom för några år sedan. Railway verkade under många och de sista åren på Abergavennystuteriet hos familjen Batt, och det var även där han slutade sina dagar i början av mars, 32 år gammal.