September

Det är inte så mycket som händer nu på hästfronten. Hösten börjar infinna sig och den där höga klara luften lägger sig som en matta över staden på morgonen. Skönt tycker jag, inte för att sommaren är slut, men det innebär också att flygfän och stickande insekter försvinner och hästarnas pälsar börjar se ut som dom ska igen.

Lite smått och gott på avkommefronten.
Twin Wilma visades på Riks och blev där silverbelönad klassvinnare! Mycket roligt. Särkens Celiné visades i Kållared och fick där en bronsmedalj, hupp! Tror resultatet hade blivit annorlunda med svensk domare men så är det ibland. Liiite tråkig bedömning tycker jag på en fin häst som har framtiden för sig, men men. Oavsett är det jättenyttig träning för unghästarna att få komma ut och se sig om och känna på atmosfären på tävlingsplatser och bli lite badade och hanterade.

Engelska domare har vad jag har uppfattat en sämre tolerans emot växande unghästar. Dom ska vara färdiga i hull och utveckling annars blir det inga topp-placeringar. Jag vet inte om jag är så förtjust i den filosofin då hästar ska växa långsamt. Det tar sin tid innan rörbenen sluter sig och de allra översta ledgångarna armbåge/bogled osv stabiliserar sig inte förrän vid två års ålder, varför då göda på dom massa extra vikt att bära på? Om många av de utländska domarna hade lite mera kunskaper om djuren de dömer hade de kanske dömt på ett annat sätt.
Det var ett helt annat spår men nog så viktigt tycker jag.

Lite mera foton på Bentley och Mozart. Fina killar som verkligen börjar bli stora, hu vad tiden går.
Titta och njut, är dom inte fina?


Bentley, Foto: Åsa Johansson ©


Bentley, Foto: Åsa Johansson ©


Mozart, Foto: Mari Brolund ©


Mozart, Foto: Mari Brolund ©

Och så lilla Gwylfah

Gwylfah, Foto: Ann Cederlund-Fredriksson ©

Tösabiten börjar bli stor och går i skolan. Jag är ju alltid själv i stallet så bildbevisen är mycket begränsade. Hon är mycket duktig när jag tömkör och tar kommandon bra. Jag har tyvärr ingen paddock att tillgå så det blir bara grusvägar, skogen och stigar och det är ju bra och fyller en funktion i form av sidvärts och framåtbjudning osv. Men jag har svårare att runda av henne i formen när möjligheterna att gå på böjt spår är begränsade. Jag får ta det som steg två under ryttare istället. Jag fullkomligt avgudar dessa fantastiska cobbar. När jag gick på Flyinge och vi red in unghästar där så var det för all del enligt konstens tjocka bok och det var ju helt rätt, men det tog ju 8 veckor innan man överhuvudtaget kom upp på ryggen på dom, med all sadelinvänjning och liknande som skulle till innan. Väl ”privatpraktiserande” har jag en förkärlek för att göra saker och ting på mitt sätt, eller tja, jag blir mer eller mindre tvingad då jag som oftast arbetar själv. Med Gwylfah fick jag upp sadeln i juli, provade att den låg bra. Japps. Upp med sadeln på ryggen, spänna gjorden lite och så knallade vi ut på promenad. Efter ett antal hundra meter tyckte jag att vad sjutton, det är ju bara att pröva, går det så går det. Så jag började leta upp en sten att kliva upp ifrån men hittade ingen. Hmm. Jag stod och funderade lite men det var ju inte mycket att göra en grej utav så jag bara kortade tyglarna, proade lite så att hon inte skulle kliva iväg och sen 1-2-3 skyndade jag mig att kliva på ifrån stigbygeln. Gwylfah satte ut vänster ben för att parera och stod lydigt med spetsade öron blickstill. Sen var det bara till att skritta iväg. Duktig flicka! Vi skrittade väl 10-15 minuter sen fick det räcka. Hon ville trava flera gånger men där tyckte jag gränsen var nådd och höll henne i skritt. Det fick räcka. Så har vi fortsatt sen dess utan en reaktion någon gång.
Jag kanske generaliserar men så hade jag aldrig vågat göra med ett halvblod. Dom måste ju hoppa och stissa för minsta förändring. Det är därför ponnyerna ligger mig så varmt om hjärtat, dom är okomplicerade!
Snart premiering för Gwylfah, hur ska det gå tro? Jag hoppas innerligt på att domaren åtminstone ska kunna trycka upp poängen till Klass 1 men det kanske är att begära för mycket. Har jag låga förhoppningar från början så kan jag ju inte bli besviken 🙂 Nåja, allt för illa ska det väl inte gå men det vore roligt om hon kunde få 38p iallafall.

Gwylfah, Foto: Ann Cederlund-Fredriksson ©